¡Atención!

Hallå kända och okända livslevare!

Mitt namn är Anton, jag har varit medlem här ett tag men aldrig lyckats få till någon blogg! Så jag tänkte att det nog var hög tid att dela med sig lite.
Vem vet, kanske någon nyfiken livslevartyp kommer att läsa det till och med!

Jag är Andrés 20åriga lillbrorsa, jag bor for tillfället i den sundsvallsstora grekiska staden Kalamata, som ligger alldeles vid havet mellan två av ‘fingrarna’ på halvön Peloponnesus. Jag kom hit för cirka en månad sedan och jag har ingen aning hur länge jag blir kvar, detta beror helt och hållet pa magkänsla och ekonomisk situation. Vintern igenom är dock en trolig gissning.

Tursam som jag är har jag lyckats få tag i drömjobbet; musiker. Tillsammans med några andra typer står jag för underhållningen på ett fint litet plejs vid stranden varje lill-lördag.
Detta lilla projekt ligger fortfarande i startgroparna så på pengafronten är det ännu lite snålt, men jag blickar optimistiskt framåt mot mer spelningar och andra diverse småjobb inom en forhoppningsvis inte för avlägsen framtid. I och med att jag dessutom nyligen flyttade in till ett hus i kollektiv-stil och får kompispris så är situationen “lunch”, så att säga.

Innan detta spenderade jag 1 år i Spanien där jag sysslade med  ‘volontärarbete’ – europeisk volontärtjänst, en kanonchans for alla mellan 18 och 30 år unga.

http://europa.eu/youth/volunteering_-_exchanges/european_voluntary_service/index_eu_en.html

Det var där jag lärde känna Spiros, min gode vän som jag har fått bott hos fram tills nu i Grekland. Han bjöd in mig till sitt hus där jag dråpligt nog hamnade mitt i en typisk grekisk lantfamiljs vardag. Helt osjälviskt bjöd de mig på mat och husrum utan att förvänta sig något som helst i utbyte. Jag behandlades som en en tredje son trots att kommunikationen med föräldrarna var minst sagt begränsad.

Hur som helst, året i Spanien blev till ett av mina absolut bästa någonsin, 9 av 10 kategorier. Det var äventyr, nya människor, nya platser, jobb, fest, skitjobbigt och otroligt fantastiskt. Det var allt; det var livet.
Bland mycket annat fick jag chansen att jobba med barn, något som jag snabbt upptäckte att jag verkligen älskar! För min del finns det inte många bättre saker i livet än att se den rena, skära, rent av hysteriska lyckan i en hop 5åringars ansikten när de finner ‘den hemliga piratskatten’ vid slutet av en långa och händelsefull jakt.
Garanterat värt varenda liten droppe svett och galenskap som dessa illbattingar tidsvis även orsakar…

Men men, som sagt är jag i Grekland nu och lever livet. Jag bor i ett hus fullt av europeiska volontärer och det känns bra. Jag satsar på musikjobbet för tillfället, men framtidsdrömmarna är många och stora.
Ärligt talat vet jag inte riktigt vart jag kommer hamna till slut. Det kanske blir en motorcykelresa genom Latin/Syd-amerika i riktig Che Guevara-stil, eller rent av studier av barnrelaterat arbete på okänd ort. De spanska och latinska delarna av världen har definitivt en stor dragningskraft för tillfället.

Med dem orden tar jag och knyter ihop detta inlägg, tack till dig  som läste, hoppas det var en någorlunda uthärdbar läsning!

Och justja, ifall du har lust, kolla gärna in min myspace.

http://myspace.com/donanton

Där har jag lagt upp några få av mina egna kompositioner, i framtiden tillkommer förhoppningsvis fler.

Published by anton

Hallå kända och okända livslevare! Mitt namn är Anton, jag har varit medlem här ett tag men aldrig lyckats få till någon blogg! Så jag tänkte att det nog var hög tid att dela med sig lite. Vem vet, kanske någon nyfiken livslevartyp kommer att läsa det till och med! Jag är Andrés 20åriga lillbrorsa, jag bor for tillfället i den sundsvallsstora grekiska staden Kalamata, som ligger alldeles vid havet mellan två av 'fingrarna' på halvön Peloponnesus. Jag kom hit för cirka en månad sedan och jag har ingen aning hur länge jag blir kvar, detta beror helt och hållet pa magkänsla och ekonomisk situation. Vintern igenom är dock en trolig gissning. Tursam som jag är har jag lyckats få tag i drömjobbet; musiker. Tillsammans med några andra typer står jag för underhållningen på ett fint litet plejs vid stranden varje lill-lördag. Detta lilla projekt ligger fortfarande i startgroparna så på pengafronten är det ännu lite snålt, men jag blickar optimistiskt framåt mot mer spelningar och andra diverse småjobb inom en forhoppningsvis inte för avlägsen framtid. I och med att jag dessutom nyligen flyttade in till ett hus i kollektiv-stil och får kompispris så är situationen "lunch", så att säga. Innan detta spenderade jag 1 år i Spanien där jag sysslade med 'volontärarbete' - europeisk volontärtjänst, en kanonchans for alla mellan 18 och 30 år unga. --> http://europa.eu/youth/volunteering_-_exchanges/european_voluntary_service/index_eu_en.html Det var där jag lärde känna Spiros, min gode vän som jag har fått bott hos fram tills nu i Grekland. Han bjöd in mig till sitt hus där jag dråpligt nog hamnade mitt i en typisk grekisk lantfamiljs vardag. Helt osjälviskt bjöd de mig på mat och husrum utan att förvänta sig något som helst i utbyte. Jag behandlades som en en tredje son trots att kommunikationen med föräldrarna var minst sagt begränsad. Hur som helst, året i Spanien bliv till ett av mina absolut bästa någonsin, 9 av 10 kategorier. Det var äventyr, nya människor, nya platser, jobb, fest, skitjobbigt och otroligt fantastiskt. Det var allt; det var livet. Bland mycket annat fick jag chansen att jobba med barn, något som jag snabbt upptäckte att jag verkligen älskar! För min del finns det inte många bättre saker i livet än att se den rena, skära, rent av hysteriska lyckan i en hop 5åringars ansikten när de finner 'den hemliga piratskatten' vid slutet av en långa och händelsefull jakt. Garanterat värt varenda liten droppe svett och galenskap som dessa illbattingar tidsvis även orsakar... Men men, som sagt är jag i Grekland nu och lever livet. Jag bor i ett hus fullt av europeiska volontärer och det känns bra. Jag satsar på musikjobbet för tillfället, men framtidsdrömmarna är många och stora. Ärligt talat vet jag inte riktigt vart jag kommer hamna till slut. Det kanske blir en motorcykelresa genom Latin/Syd-amerika i riktig Che Guevara-stil, eller rent av studier av barnrelaterat arbete på okänd ort. De spanska och latinska delarna av världen har definitivt en stor dragningskraft för tillfället. Med dem orden tar jag och knyter ihop detta inlägg, tack till dig som läste, hoppas det var en någorlunda uthärdbar läsning! Och justja, ifall du har lust, kolla gärna in min myspace. --->http://myspace.com/donanton<--- Där har jag lagt upp några få av mina egna kompositioner, i framtiden tillkommer förhoppningsvis fler.

4 replies on “¡Atención!”

  1. Du lever ju livet som det borde levas! Helt rätt. Fläk upp lite bilder på den grekiska lantidyllen också.. Eller ännu bättre. Fixa en egen lantidyll så kommer vi ner och hälsar på allihop.

  2. Kul att du skriver så man får veta vad du sysslar med 🙂
    Kul med en ny skribent, nytt och fräscht skrivspråk. Dessutom är det nog du som är på mest äventyr av livslevarna just nu! Vi börjar bli gamla!

  3. Kul Anton! Och bra skrivet, du väcker livslevarnerven! Och André…fan jag är ju också på äventyr…och det är inte åldersnoja om du tror det…:P

Comments are closed.