Sollefteå by (thursday)night.

Livet har sina överraskningar, som till exempel att hoppbacken i sollefteå är vackert upplyst på kvällarna, eller att lamporna slocknar klockan 23, oavsett om det är en livslevare längst uppe eller inte.

Men låt mig börja lite tidigare. Jag var ikväll på väg hem från min mor där jag sett den femte finalmatchen i hockeyn, dagen hade varit ganska lång då jag tidigare hade kommit tillbaka från Umeå efter ett snabbbesök för att kämpa mig igenom en tenta. Tentan kändes dock lite lättare än förra gången jag skrev den och jag fick dessutom en fyra i betyg på en rapport jag lämnat in, så livet kändes bra. Men uppspelt efter dagens händelser kunde jag inte riktigt sova ännu, jag blev sugen på att ta en promenad. Jag tittade upp över staden framför mig och ser att hoppbacken lyser fint där uppe på Hallstaberget och funderar en stund på om det är värt besväret, klockan är ju ändå nästan halv elva. Nyfikenheten och äventyrslusten övervinner till slut mitt tvivel, jag är ju äntligen ledig efter allt tentaplugg, så jag börjar bestigningen.

När jag svänger av den asfalterade vägen upptäcker jag att mitt skoval kanske inte var det bästa bland leran och snöslasket, men ljuset från backen hjälper mig undvika vattenpölarna. Jag tar sikte mot mitten av backen där jag har för mig att det ska finnas en trappa, och mycket riktigt syns den när jag kommer närmare. Stegen är många och det sluttar ganska brant, men vandringen blir lättare av the killers som spelar i mina öron och jag märker inte ens att jag blir anfådd förrän det blir tyst mellan två låtar. När jag till slut vingligt når toppen breder en vacker utsikt ut sig nedanför mig. Jag försöker ta några bilder med min telefon men tyvärr klarar den sig inge vidare i mörkret.

Efter en stunds vilan och beundran börjar jag fundera på min nedfärd, det är då det händer. Klick, så blir allt mörkt framför ögonen. Det är lamporna i backen som har slocknat och det lilla ljuset jag hade för att ta mig upp är nu borta. Nu fick plötsligt min nedfärd den där extra kryddan så den slapp bara vara en transport hem efter äventyret, utan en del av det. Som tur är vänjer mina ögon sig lite vid mörkret och jag kan ta mig neråt.

Nu är jag hemma igen och ska lägga mig i sängen där min vackra, ovetande flickvän ligger och väntar sen ett par timmar tillbaka. Det var nattens äventyr, glöm inte bort att även små utflykter från det normala kan vara befriande. Godnatt och sov gott önskar eder producent.

hoppbacken2 hoppbacken1 

staden1 hoppbacken3 


En helt vanlig rage-måndag

Idag var inte rage i fokus. Inte bandet i alla fall. Som ni vet så sken solen starkare än någonsin denna vårdag (tack för det växthuseffekten!) och vi beslutade oss för att testa klätterklipporna här i Umeå.
Vid tiotiden ringde vi ordförande i Umeå klätterklubb och bad om tips. Rådet löd: Ta med er shorts och åk till Vallberget! Några sekunder senare började vi ladda. Jocke kom indundrandes till Stället och André stod för allmän rosenrots-utdelning. Klätterselar, slingor, rep och karbiner packades (av säkerhetsskäl så lämnade vi F. Orvar hemma). Kaffe kokades och vi var på väg!
Madest som började sin praktik sent, men ändå för tidigt, tryckte in cykeln i bagaget och följde med. Tyvärr började han få bråttom hem, redan på vägen dit. Han var därför tvungen att hoppa på cykeln och tempoköra tillbaka när vi väl kom fram. Man ska vara impulsiv när det gäller livetsliv. Eller som Hägglund så vackert uttryckte sig, efter att ha brutit vadet om att vara nykter fram till midsommar (redan femte dagen): “Man får inte vara för fast i sina principer, då blir man alldeles för oflexibel!”
Vi kvarvarande livslevare: André, Jocke, Jonis och Henke, tog sikte mot klippan och gick. Väl framme upptäcker vi att solen lyser på väggen och att lederna ser grymma ut. Vilken dag det skulle bli! André slet av sig tröjan och tog bergets oskuld.

Därefter var alla igång. Med bara shorts klättrade vi leende, hela långa dagen. Vårkänslorna var på plats och odödligheten likaså. Bilderna berättar resten!
They say jump You say how high!

/ André, Jocke, Jonatan och Henrik

andrehenke andre01 jocke01 andrejonis

jocke02 jock03 henke01 henke02

jocke03 henkejocke andre02

jonis henke03 andre03 henke04

 

Nybörjarfilm gjord av haank!

PS. Jag vill tillägna det här inlägget till min vackra flickvän Sandra. /André

Klättring

Dagen idag gick i idrottens tecken. När jag vaknat smsade jag jonis och jocke och föreslog klättring på iksu klockan 11. Efter en snabbtur till ica för inköp av kaffe och bryggning av det kom jag bara lite för sent till väggen och ett par väntande klätterkompisar. De båda förlät min försening så fort de fick höra att det var pga kaffebryggning, vilket ledde till en mycket välkommen kaffepaus vid väggen.
campusbrädan campus2 jonis
Efter klättringen cyklade jag och Jonatan till skidspåren vid nydalasjön lagom för att se Mickes och Henkes målgång i vintertriathlonen. Micke höll en stark ledning under sista grenen skidåkningen, men hade oturen att få kramp inför sista varvet och tappade till en tredjeplats i mål. Henke däremot gick det bättre för och lyckades ta sig i mål först!

Henke