Hönsflyg

Här kommer en ny rapport från Thailand!

När jag väl anländer till Bangkoks flygplats är jag både trött och förväntanssfull. Glad att vara av med min nemesis till norrman. Vid avstigningen har SAS spikat ihop en liten show även här nere. Thaimusik, kvinnor i folkdräkt som överräcker små gåvor och blomsterkransar, barn som kör någon slags dockteater. Mitt intresse är måttligt. Bangkoks nya internationella flygplats känns stor. Väldigt stor. Ett flertal rullband senare är det dax att gå genom en immigrantkontroll. Allting verkar väldigt noggrant. Passet har jag inte tappat, däremot har jag inte fyllt i min immigrationssedel. Kontrollanten gillar inte läget. Ger mig en penna och ber mig stiga ur kön. Jag plitar ner lite uppgifter och försöker igen, han är fortfarande inte nöjd. “Where you staying?” “How long?” Jag förklarar att jag ska resa runt lite och att jag blir där ca 3 veckor. “What hotel?” Han nöjer sig med att jag ska till Phuket och nitar sedan fast immigrationssedeln mitt i passet. Tack. Jävligt snyggt. Ser förjävligt ut. Bara att knalla iväg och hämta baggage och försöka hitta inrikesflygen. Efter en tids sökande fattar jag att man måste gå ut för att sedan gå in på ett annat ställe. Varmt. Folk överallt som vill erbjuda taxi och hotell. Hittar en rulltrappa som leder högt upp. Satan vilken stor flygplats. Hittar ett bås med flygplatsinformation. Snart därefter har jag fixat en biljett med hönsflyg till Phuket – Air Asia. Billigt. Under 300 spänn för en enkel bokad. Helt ok. Checkar in baggage och letar gate. Kollar lite flygplatsshopping. Vid säkerhetskontrollen blir det problem. Jag har, klant som jag är, glömt att packa ned den extrastora, rejält dyra, sololjan jag köpte på Arlanda. Inget att göra, den är givetvis fylld med sprängdeg. Jag hatar terrorister. Verkligen.

Lite vimsande senare står jag på en buss på väg ut mot Air Asias flygplan. Det ser ut som om det har varit med förr. Bussen också. Jag knallar ombord. Många lediga platser. Nötta säten, flagnad färg, rostigt flygplan. Inga höns men nästan. Tänker på snubben jag kände som var med på lågprisflyget till Phuket som störtade för inte så länge sedan. Flygsäkerhetsbroschyren ser hemmagjord ut. Flygplanstypen är ospecificerad. Jag undrar hur länge sen det var vi i Sverige använde denna typ av plan. Ser ut som en gammal DC-9:a eller liknande. Jag gör vad jag gör bäst på flygplan – somnar. Behöver det efter förra flygningen vaknar inför landning i Phuket. Allt flyter smidigt även om planet låter lite oroväckande. Gnisslar och tjuter. På vägen till bagagehämtningen försöker jag hjälpa en tjej med att hitta hotell på ön. Hon har ett stort plåster på näsan. Opererat eller? Ser lite bimbo ut. Strax därefter sitter jag i den bil pappa hyr under vistelsen här nere. Skönt att vara framme, inte sett honom på länge. Det börjar regna och har redan mörknat. 6 timmars tidsskillnaden gör sig påmind. Vänstertrafik. Folk kör som dårar. Mopeder överallt. De kryssar mellan bilarna. En timmas körväg till huset i Sai Yuan. Vi småpratar lite, det har tydligen regnat ovanligt mycket på Phuket sista tiden. Kommer fram, hälsar på Ingrid. Kollar huset. Snyggt som tusan, speciellt på insidan. Installerar mig i annexet. Vi äter en mycket god oxfile’ på en restaurang kanske 15 meter från huset. Mycket skönt. Härligt att vara framme och kunna slappna av lite. Dricker rött och någon drink. Sover rätt gott trots tidsomställningen.

Så vad har jag gjort sen? Badat, solat, ätit, latat mig. Det finns en mycket fin strand ganska nära, Nai Harn Beach. Den ser ut precis som ett semestervykort från Thailand. Jag ska kasta upp lite bilder snart också. Jag vågade mig på en joggingrunda andra dagen här, mycket att se men mycket trafik också. Det verkar vara helt okännt att man springer här. Alla åker bil eller moped. Kollade konstigt på mig. Överkörda grodor, ormar och stora tusenfotingar längs vägen. Jag är allt lite skraj när trafiken tvingar en att springa ut mot det höga gräset och man tänker på ormarna. Självklart lyckas jag springa vilse. Att vända är ju tråkigt så jag försöker ragga taxi dit jag kommit. Det slutar med att tjejen som har massageinstitutionen stänger för en stund och hämtar sin bil bakom butiken. Allt är väldigt flexibelt i det här landet. Mycket trevliga människor. Inte så många turister än, det är ju i början på säsongen och sen bor vi lite avsides. Jag har glidit runt i lite riktigt stora varuhus men det känns som att jag sparar shoppandet till slutet av semestern. Tänkte avrunda med några dagar i bangkok.

Jag tog en tur igår till Phuket aquarium. Jag är ju ändå jag. Ingen höjdare dock, fast det kostade en 20:a att gå in så man kan inte direkt gnälla. Men det var stora flämtande fiskar i botten på små smutsiga akvarier i ganska hög grad. Lite läckra saker dock, tog några bilder som jag ska försöka lägga upp. Efter aquariet tog jag mig in till Phuket City, öns största stad. Enligt taxichaffisen bor det ca 1.5 miljoner människor här. Det såg inte stort ut men han vet väl vad han snackar om… Knallade runt i något varuhus och försökte sen kika runt lite i stan men det var bara trafik, avgaser, damm, inga affärer osv. Efterhängsna taxichaufförer som inte förstod att man kunde gå, alla thailändare (och Turister) åker hela tiden. Gick runt några timmar och hittade ingenstans. Ledsnade, gav upp och tog en taxi hem. Chauffören försökte lura med mig på juvelbutiker, skjutbanor, elefantsafari, apshow osv. Smått less. Sen har magen varit totalkollaps de tre senaste dagarna. Lite bättre idag dock. Funderar på vad jag ska göra nu. Har latat mig och varit sjuk så dax för något nytt. Grannens polare har en dykskola så jag funderar på att fixa certet. Kostar ju en slant med vore kul att göra något. Efter Phuket City är jag inte vidare sugen att åka runt i inlandsthailand. Dessutom regnar det mycket och ofta. Alternativet blir att bo några dagar på någon rejäl turistort o sen Bangkok. Mycket skönt med semester hursomhelst, jag vill inte hem och jobba för fem öre… Ha det bra i höstrusket!

//JEZ

Relationerna med Norge är numera tämligen ansträngda

Jag lämnar ett regnigt och kallt Stockholm bakom mig, bekvämt tillbakalutad på Arlanda Express. Klockan börjar närma sig halv sju på kvällen och resans första etapp har tagit sin början. Upprymd av tanken på tre spännande veckor i Thailand nynnar jag förnöjt med till The Killers -“When you were young”. Väl på flygplatsen förklarar tjejen i incheckningen att flighten är Överbokad. Tydligen har Sas sin stora premiärtur för direktflyg Stockholm – Bangkok just denna kväll. Jag ställs inför valet att vänta till imorgon bitti och då flyga via London istället. Mot en kompensation av 300 Euro. Frestande. Mycket frestande. Dock känns det lite drygt att påbörja resan till värmen med att åka åt fel håll, sedan vänta tre timmar, åka en längre väg till Bangkok och slutligen komma fram mitt i den Thailändska natten och tvingas sova på flygplatsen. Jag har även Pappa som tror att jag kommer att komma fram följande dag. Lite smått besviken avböjer jag och checkar in min väska. Väl vid Gaten möts jag av levande musik, en thaibuffe (med Singha!) samt en stor andell högdjur från Sas och en hel del pressfolk. Thailändske ambassadören håller tal medan jag smuttar på min öl och gnager på ett grillspett. Riktigt trevligt! Föga anar jag vilken överdjävlig resa som snart ska påbörjas.

Ombord på Sas mycket bekväma Airbus A330 (Sas “flagskepp tydligen”) hamnar jag bredvid en liten lågmäld thailändsk man och en korpulent norrman med en dialekt jag överhuvudtaget inte begriper. Norrmannen försöker konversera med mig utan större framgång. Han beställer in fyra starköl och börjar diskutera thailändska glädjeflickor med en högljudd stockholmare på sin vänstra sida. När jag sedan som bäst avnjuter min flygmat (Inget skall förgås!) hör jag en högljudd frustning från norrmannens håll. Med munnen full med mat tittar jag åt vänster och ser hur det fullkomligt sprutar spya ur munnen och näsan på norrmannen! Han spyr ner sig själv, sin stol, golvet nedanför, stolsryggen framför – You name it! Jag sväljer min mat med svårighet och blir rädd att något allvarligt har hänt. Norrmannen nekar till att han behöver hjälp eller medicin och försvinner iväg på toaletten. Flygvärdinnor springer runt och torkar och undrar om han varit kraftigt berusad eller narkotikapåverkad. Så vitt jag kunde bedömma var han ingendera. Efter en stund sätter jag i mig all kvarvarande flygmat (Mig ska dom då inte tjäna pengar på!) och försöker ignorera den sura stanken av spya. Det är sent och jag försöker sova och glömma bort den här dryga situationen. När jag precis håller på att somna hör jag norrmannen skaka till i sin nedspydda flygstol och börja frusta igen. Jag makar mig närmare den thailändske mannen som tittar medlidsamt på mig. Norrmannen påbörar nu nästa fas i sin terrorverksamhet, han börjar lyssna på något slags dödssynth på högsta volym! Med Sas plastiga hörlurar känns det som att precis lika mycket volym går ut i luften som in i öronen! På de övriga raderna är det tyst och alla sover lungt, utom den trefaldigt förbannade norrmannen! Jag tänker stilla att jag nu skulle kunna befinna mig i en bekväm säng i Stockholm för att senare mot morgonen bege mig iväg, 3000 kr rikare, mot Thailand. Förhoppningsvis utan norrmän!

Moralen av den här historien? Får ni ett val eller en chans, se för faan till att ta den! När jag utmattad faller i något slags halvslummer hör jag hur ett litet, mycket elakt, barn höjer sin gälla stämma till ett klagorop bakom min högra axel. Vilka röstresurser! Det blev inte mycket sömn den här natten och gissa om jag sneglade oroligt på norrmannen när han åt sin frukost…

Vidare äventyr följer! Börjar det så här kan det faan bara gå uppåt sen!

MVH
/JEZ