För lite över ett år sedan postade jag en video på Team Hoyt som genomförde triathlon-tävlingen “Iron Man”, ett klipp som rört mig och säkert många andra fler än en gång. Idag när jag surfade runt på YouTube så hittade jag denna intervju som ger en förklaring till hur allting började.
Live the LifeLife! / Nicklas
Man har hört många historier om tävlingar där både det ena och andra hänt, hur nära-döden-upplevelser stått och lurpassat runt hörnet och hur man ifrågasatt inte bara tävlingsledningens bättre vetande – utan också ens eget. I vilken kategori den här tävlingen hamnar lämnar jag till deltagarnas omdöme. Men att den kom att bli något man minns, ja det råder det nog inga tvivel om.
Det var fler än en gång efter laget lämnat en växlingsplats som jag och Arvid tittade på varandra och tänkte samma sak utan att för den delen säga det högt – “hur fan ska det här gå..”. Men vi blev heller inte förvånade när laget till nästa växling kommer in med leenden och en beslutsamhet som det nästan går att ta på.
Nu när ni ligger där hemma och redan blivit sugen på nästa tävling och glömt hur tuff den här tävlingen i själva verket var så lovar vi att som stolt support ge er någon peak emellanåt om hur ni slet och kämpade. Vi lovar också att tala om för er att det verkligen var värt det! Ni har imponerat på oss, troligtvis på många andra och förhoppningsvis på er själva.
Lundhagslaget med från vänster: Martina Höök, Aaron Prince, Mattias Nyström och Sonny Peterson efter målgång.
Jag och Arvid var med som nöjda assistenter. Här nedan är några fler bilder från VM-veckan i Portugal.
Mer rapporter och bilder kan man hitta på den här länken. Tack för att vi fick vara med!
Hej!
Efter förra årets succé återkommer vi i år med ännu större ambitioner!
Fyll i intresseanmälan på länken nedan så vi får en uppskattning av hur många vi blir och vad ni vill ha med.
Kommentera gärna nedan om ni har idéer.
//Multisportarna från Sollefteå.
Tjenare!
Bloggandet går inte så bra då jag sällan har tillgång till internet men eventuellt kommer det någon eller något fler inlägg.
Glömde så klart också kabeln till kameran så det blir inga bilder.
En kort summering av första dygnets tävlande.
Inför TA1 så var Iksu Lag 1 med Henke, Kristin, Simon och peter lag 4 eller 5 följt av en hel hop med lag som lämnade TA1 samtidigt. I början flöt paddlingen på bra och laget var uppe på en 4:e plats som bäst men sedan kom problemen. Kristin gick runt minst 3 ggr. Henke, Peter, Simon minst 1 ggr vardera. Kristin fick även problem med rodret som ville styra rakt ut i vättern istället för in mot land :). Följande ö orientering med luftmadrass gick bra och de låg fortfarande kvar som lag 8. Citat från Kristin “Jag skulle hellre paddla luftmadrass till TA2” Kristin kände sig osäker i sin kajak.
Väl framme på TA2 i Kristinehamn hade Kristin gått runt ytterligare 3 ggr (minst). och även några ggr bland killarna. Henke Surfski liknade mer än ubåt när han kom in till TA2. Han tyckte att den gick trögt och när jag sedan skulle lyfta upp den var den minst 4 ggr så tung, större delen av skrovet var fyllt med vatten orsakat av ett litet hål i skrovet. Som förmodligen var resultaten av en krock med Kristin på vattnet.
Efter lite bullens pilsner korv och mer energi så var det fullt fart på kommande cykelsträcka. Laget hämtade in hela 4 placeringar och kom in på TA3 ca 04.30.
På efterföljande trekking, via ferrata, ytterliggare 45 km cykel, 15 km inlines och nu på 35 km paddling så är laget forfarande på 4:e plats. Men tät efter uselt paddlande norrmän och något bättre finnar 🙂 Så innan mörkret faller är det inte omöjligt att de ligger på pallplats.
Summa sumarum är laget på gott mod och har bra fart. De har endast sovit 5 min och finnarna och norrmänen är de enda av topplagen som sovit 1 h resp. ca 30 min.
På återseende!
Andreas kör hårt men ler ändå, foto: Emil Modin
I onsdags kväll var det full fart på Ön i Umeå. Scott Cole styrde upp en riktigt bra bana som föll alla utmanare i smaken. Träningstävlingen inleddes med Inlines på perfekt asfalt. Därefter blev det växling till paddling i Umeälven som följdes av både MTB och löpning.
