Tag: Inspiration

100-dagars mot nya vanor

Jag gillar att jobba med personlig utveckling och testa saker med mig själv. Speciellt när det gäller hälsa men även personlig effektivitet, i jobbet eller privat. När jag lyssnade på podcasten healthbrige (http://healthbridgeshow.com/) dök konceptet Gong upp . Det innebär alltså att man väljer ett antal saker man ska göra, förslagsvis varje dag, under hundra dagar. Om man missar en dag får man börja om. Det handlar om att förbinda sig att göra något och verkligen se till att det blir gjort. Efter 100 dagar har man kanske utvecklat nya vanor, blivit av med någon ovana man hade och antagligen utvecklats mot ett mål. Enligt författarna delar man in sina “commitments” i fyra kategorier: Diet, Exercise, Sleep och Mindset. Själv har jag lagt till någon punkt som kanske inte passar in bland dem men som jag ändå vill jobba med.

Jag hörde talas om det tidigare i höst, och jag ska erkänna att jag faktiskt provkörde under ca 10 dagar för att se om mina mål var realistiska, och prova på vad jag skulle skriva ner för saker. Nu tänkte jag alltså köra på riktigt, i 100 dagar.

Härmed förbinder jag mig offentligt att varje dag genomföra nedanstående.

100-dagars Gong, André

  • Diet

    • Inget småätande av nötter eller smör.
    • Fyll på förråden med grönsaker.
    • Fasta 24 timmar en gång i veckan.

  • Sömn

    • Lägga mig innan 23.00 varje dag. Totalt 5 undantag under perioden 1 2 3 4 5.
    • Ingen tv/dator/telefon efter 22.00

  • Träning

    • En kort promenad varje dag på jobbet.
    • Morgongympa varje dag.

  • Mentalt

    • Meditation 10 minuter varje dag.
    • Inga sociala medier eller bloggar framför barnen.

 

Så, om någon som läser detta är sugen att hänga med rekommenderar jag länkarna nedan. Lyssna på podcasten för att höra vad det handlar om. Det finns även en pdf som förklarar lite och ger förslag på saker att förbinda sig till.

http://healthbridgeshow.com/gong/ Podrösternas informationssida för Gong.

http://healthbridgeshow.com/ Podcasten. Avsnittet från 11 augusti 2014 tar upp ämnet.

http://well.org/ Matnyttigt från Pedrum Shojai, en av de två rösterna i Podcasten.

Hör gärna av er under tiden och berätta hur det går, eller ännu hellre fråga hur det går för mig och gärna ge någon motiverande kommentar.

Mvh,

/André

Klassikern 2014

sidhuvud

Under den Thailandsresa som jag genomförde tillsammans med ett antal goda vänner i februari beslutade tre av oss för att vi skulle genomföra Klassikern under 2014. Tanken var att vi skulle ha ett tydligt träningsmål, genomföra en sorts “bedrift” samt göra en riktigt kul grej tillsammans. Sedan dess har fler personer anslutit sig och vi är vid det här laget en liten grupp av taggade livslevare. Klassikern känns lite som en sådan där sak man vill “bocka av” även om jag är övertygad om att det kommer att bli förbaskat kul också. Frågan är hur man bäst lägger upp sin träning för att ge sig själv goda förutsättningar att genomföra Klassikern på bästa sätt? En annan fundering är hur alla de olika momenten ska planeras in.

Continue reading Klassikern 2014

Tolvtjärnsloppet 2012

När jag nu på årets första dag satt och funderade på vad jag skulle planera in för upplevelser under 2013 började jag gå igenom vad jag gjort under det gångna året. Jag tänkte att jag kunde sprida lite inspiration genom att dela med mig av en upplevelse jag inte tror det skrivits om tidigare på lifelivers.com.

I slutet av sommaren på en av årets varmaste dagar (kändes det som) besökte livslevarna André, Henrik och Mikael i sällskap en tävling med start vid en liten stuga, Svedjestugan, mellan de små byarna Björna och Gideå, några mil norr om Örnsköldsvik. Det var inte helt lätt att hitta dit måste jag erkänna, men väl värt resan.

Tovtjärnsloppet startfält
Tävlingen hette Tolvtjärnsloppet, gick ett varv på en 40 km bana, delvis grusväg blandat med en hel del roliga endurostigar. Läs vidare… Continue reading Tolvtjärnsloppet 2012

Tears of time

Arbetslös. Sinande bankkonton. Tillsynes utan framtidsutsikter. Hopplös. Fet. Ful. Och otacksam… känner du? Inte?

Livet som suger sig in i märgen, nej, suger ur märgen och det enda som finns att se fram emot är ett besök hos naprapaten för att trycka till några kotor som varit på sned sedan jägarmarschen år 2000.

Men så, helt plötsligt. En tussilago vid väggen.

Det finns dom (ursäkta att jag använder talspråk) som alltid måste ha framtidsutsikter. Som inte kan tänka en tanke som inte handlar om; huruvida det finns hopp eller inte? hur mycket dom väger? huruvida dom är snygga eller inte? Och om dom är tacksamma för det livet ger? och vad dom ska göra i morgon? nästa vecka? nästa semester? klockan 10 den 14 maj? PUNKT. 

Och det finns dom (kanske samma personer) som inte kan göra annat än tänka på det som hände igår, förra veckan, förra månaden, förra året och förr i livet.

“Minns du den gång vi gjorde det där tillsammans med en tredje?”

Och visst. Vi måste ha en historia. Får aldrig glömma det vi har med oss. Det som gjort oss till dom vi är. Och vi får aldrig förlora förmågan att berätta om det, av hur många anledningar som helst. (Allas vår historia och våra minnens betydelse, får vi gå in på någon annan gång.)  

Men. Jag har alltid haft svårt för att titta på bilder.

Förr, då vi hade fotoalbum, infann sig en obehaglig känsla över det som varit. Och nu i digitala format kan jag ta en jävla massa bilder, men jag tittar aldrig på dom. Det kan vara en bild, för ett jobb som redigerats, fixats till,  laddats upp för en webb och sen klick: publicera. Men när den väl är publicerad, var det igår. Så är det med alla bilder för mig. Också med den från Cowboyfesten uppe hos Punk i Luleå.

Jag har väldigt svårt för nostalgi. Och jag har lika svårt för morgondagen. Har du fest så kan du ge dig fan på att jag går hem sist. För imorgon, när jag ska upp och göra frukost till Lifeliverleif och Lifeliverlena, är inte idag. Det-är-inte-NU. Och den dag vi lever är nu, i resten av våra liv. På den punkten är för mig en Lifeliver ett barn: HÄR och NU. Alltid.

Så när jag nu sätter på  Tears of Time, är det inte av nostalgi över den tid som flytt, efter Punk Nyströms rockskiva på högsta volym i plantbussen med Jonathan Karlsson framför ratten i bredställ efter någon grusväg i Dalarna… det är: Call of the wind fades away in your dreams, här och nu.

/D