Tag: Articles

Vaknar av ett irriterande pipande….. Har börjat svara mycket selektivt i telefonen här nere, men när min bästa portugis-polare slår på tråden, då vaknar man, Bakfylla eller inte.

Det är lördag morgon, eller så mycket morgon som det blir i en stad där klubbarna stänger klockan 9 på morgonen..Its roadtrip-time! Vårt lilla svensk-tyska kollektiv har blivit inbjudna till Nunos sommarstuga, en helg av sommarens ljuva sötma och ännu ett oförglömligt minne.

Den första dagen spenderas med att besöka Portugals mest västligt belägna punkt, som de duktiga turister vi faktiskt låtsas vara!

Havet ligger azurblått ett par hundra meter under oss och tankarna på talkpåsen hemma i garderoben går inte att stoppa. Tänk att få klättra här!Ingen klättring ligger dock på schemat idag och med fullpackade väskor beger vi oss ut på äventyrets första etapp. Trecking ”light”. Då vidderna öppnar sig bara en kilometer från turiststationen vi just besökt innfinner sig känslan. Känslan av att faktiskt vara här, leva nu och att ingenting annat spelar någon roll.
 

Vi tar oss sakta genom den gröna massan av låga buskar som sträcker ut sig framför oss och efter inte långt börjar det slutta rejält nedför. Rullgruset leker under fötterna och här och där måste man ta hjälp av händerna för att inte använda berget som rutchkana. Det bränner i låren men leendet sitter som klistrat i ansiktet på oss alla. Snart öppnar sig en ravin framför oss och vi kan skymta de två enorma stenpelarna ute i vattnet och vårt mål, en strand få andra vet om.

När det blir brantare skymtar den första strimman sand och man vill bara skrika rakt ut av lycka. Den sista biten avverkas i rekordfart och väl med sand mellan tårna öppnas en kall öl. Allas blickar vänder sig upp i passet vi kommit ner genom, tysta i beundran över denna naturs fantastiska skönhet.

Efter ett dopp och lek i vågorna som slår mot stranden med full kraft och skrubbar oss rena och röda i ett slags naturlig pealing, har vi sand där vi aldrig trodde det var möjligt men är ändå lyckliga och ser fram emot nästa projekt; Barbeque!

Nog för att det fanns lite drivved på stranden och vi säkert med lite god vilja och ett par skvättar whiskey skulle kunna få till en skaplig brasa, men molnen tornar upp sig i fjärran och då ingen ser fram emot klättringen upp i berusat tillstånd, mörker och under hällregn så flyttar vi middagen till hemmets lugna vrå där vi faktiskt har en mycket väl fungerande grill. Inte lika exotiskt visserligen, men expeditioner i ruskväder kräver som ni alla vet kläder. Middagen blir ännu en succe och att kalla stället för en sommarstuga är som att kalla djurgåden för en kolonilott. Tror ärligt talat det är ett av de vackraste husen jag satt min fot i. Efter en rundvandring och mingel med de mycket få yngre människor som för tillfället finns i den här byn så kryper vi till kojs på det loft, tillika tvspelsrum som upplåtits för oss. Det är en stor dag imorgon.

En stor dag med goda rapporter. En kort körsträcka från det underbara huset ligger ett av regionens mest kända surfspots, Praia Grande. Idag rullar vågorna in som aldrig förr och en lätt frånlandsvind ser till att var och en av dom får perfekt form. Dånande bygger dom upp och bryter på sandbankerna utanför den långa heta sandstranden. En hel del surfare har redan letat sig ut och antalet bodyboarders är betydligt högre än vad vi egentligen skulle önska (dvs fler än typ… 2?) men inget kan ta oss ner på jorden efter den helt fantastiska starten på helgen.Jag surfar för dagen själv en lånad bräda, en 6’8 Spider. Första vågen och jag älskar den.

Snabbpaddlad, lätt som inget annat och svänger på absolut ingen ansträngning alls. Att vågorna sedan är helt fantastiska kan eventuellt påverka min bedömning något, men vad spelar det för roll när man plockar våg efter våg framför näsan på skumgummisurfare och lineupugglor? Armarna, axlarna och hela jag värker när jag går upp ur vattnet. Den här sessionen kommer alltid leva i mitt minne.

Dagen avslutas med ännu en grillning och ett snabbt dopp i polen innan vi beger oss tillbaka mot Lisabon just som molnen mörknar och solen gömmer sig för första gången på hela helgen. Det är just så här det ska vara att leva!

To live in the moment, to live lifelife.

Over and out from Portugal the fucking Paradis!

/The Firemonkey

www.firemonkey.blogg.se

Sedan en kort tid tillbaka har vi på redaktionen välkomnat nya livslevare, med deras bilder och ord – om hur livetsliv levs på bästa sätt. Det här är Andreas Gradins skildring om hur man bakar bröd, dricker tequila och samtidigt hinner med att tappa bort körkortet i skidbacken!

Här kommer en berättelse från en lite mer okänd livslevare, eller ska jag kallas för ”livswannabe” ? Det var i alla fall en dag i slutet av november då jag fick ett telefonsamtal från min gode vän Markus Hansson, som undrade om jag var intresserad av ett säsongsjobb i Åre. I det läget var det han som satt på tjänsten, men inte kunde fortsätta, då han ansåg att han inte fick tid över till att träna längdskidåkning.

Jag kände genast hur suget i kroppen blev större och större och två dagar senare så satt jag i bilen på väg till Åre för en arbetsintervju.

När jag sedan kom fram till Åre Bageri (stället där jag “kanske” skulle jobba) så hann jag i princip bara komma in genom dörren då chefens hustru kommer fram till mig och säger: ”Hej! Så du är den nya killen som ska jobba istället för Markus? Välkommen hit!”.

Jag står där som ett frågetecken och svarar genast med att jag först ska titta runt och se hur det verkar innan jag bestämmer mig för om jag vill ha jobbet eller inte.
Sagt och gjort, fyra sekunder senare stod jag där i bagarkläder och enligt chefen och hans hustru verkade jag vara anställd.

Markus skulle bara vara här i tre dagar till innan han skulle åka hem till Östersund, vilket innebar att jag bara hade några få dagar på mig att lära mig allt jag var tvungen att kunna (vilket var alldeles för mycket och inte kändes det lättare av att veta att ingen annan kunde med den här tjänsten heller!).

Alla som säsongsjobbade på bageriet blev som en stor familj, inte så konstigt i och för sig, när man såg varandra i princip hela tiden, ja, förutom när man sov (..ok, det kanske hände att man såg någon i personalen vid några sådana tillfällen också… men, schhh!)

Stämningen på bageriet var helt underbar. Det var fest fem dagar i veckan och alkoholisten i sig kom fram mer eller mindre, men vad gjorde det, det var ju bara över säsongen! Och Livetsliv…det har ju inget med hälsan att göra!?

När jag inte jobbade eller var bakis så var jag även ute i backarna och gjorde några tappra försök på att lära mig att stå på ett par skidor. Jag kan glatt meddela att jag även lämnade mitt bankomatkort och körkort på en av bergstopparna mellan Åre och björnen när jag och Nicklas (min rumskamrat) var ute och åkte offpist en dag.

Bland mycket tjafs med chefer, moln från vattenpipan och tonvis med tomflaskor med texten ”Carlsberg” så måste jag erkänna att hemkomsten från Åre har varit väldigt skön och nu såhär efteråt har jag kunnat känna lugnet i hela kroppen, efter fem månaders total sinnesförvirring.

Det har varit en rolig upplevelse för livet, med många nya vänner och minnen, men frågan är om man ska ge sig in på en säsong till framöver? Den som lever får se…

Självklart så bifogar jag några bilder som kan visa lite av upplevelsen jag har haft.

Hälsningar från Grr(adin), Ps. 3 liter tequila, det är MYCKET! (se bild)