Vaknar av ett irriterande pipande….. Har börjat svara mycket selektivt i telefonen här nere, men när min bästa portugis-polare slår på tråden, då vaknar man, Bakfylla eller inte.
Det är lördag morgon, eller så mycket morgon som det blir i en stad där klubbarna stänger klockan 9 på morgonen..Its roadtrip-time! Vårt lilla svensk-tyska kollektiv har blivit inbjudna till Nunos sommarstuga, en helg av sommarens ljuva sötma och ännu ett oförglömligt minne.
Den första dagen spenderas med att besöka Portugals mest västligt belägna punkt, som de duktiga turister vi faktiskt låtsas vara!
Havet ligger azurblått ett par hundra meter under oss och tankarna på talkpåsen hemma i garderoben går inte att stoppa. Tänk att få klättra här!Ingen klättring ligger dock på schemat idag och med fullpackade väskor beger vi oss ut på äventyrets första etapp. Trecking ”light”. Då vidderna öppnar sig bara en kilometer från turiststationen vi just besökt innfinner sig känslan. Känslan av att faktiskt vara här, leva nu och att ingenting annat spelar någon roll.
Vi tar oss sakta genom den gröna massan av låga buskar som sträcker ut sig framför oss och efter inte långt börjar det slutta rejält nedför. Rullgruset leker under fötterna och här och där måste man ta hjälp av händerna för att inte använda berget som rutchkana. Det bränner i låren men leendet sitter som klistrat i ansiktet på oss alla. Snart öppnar sig en ravin framför oss och vi kan skymta de två enorma stenpelarna ute i vattnet och vårt mål, en strand få andra vet om.
När det blir brantare skymtar den första strimman sand och man vill bara skrika rakt ut av lycka. Den sista biten avverkas i rekordfart och väl med sand mellan tårna öppnas en kall öl. Allas blickar vänder sig upp i passet vi kommit ner genom, tysta i beundran över denna naturs fantastiska skönhet.
Efter ett dopp och lek i vågorna som slår mot stranden med full kraft och skrubbar oss rena och röda i ett slags naturlig pealing, har vi sand där vi aldrig trodde det var möjligt men är ändå lyckliga och ser fram emot nästa projekt; Barbeque!
Nog för att det fanns lite drivved på stranden och vi säkert med lite god vilja och ett par skvättar whiskey skulle kunna få till en skaplig brasa, men molnen tornar upp sig i fjärran och då ingen ser fram emot klättringen upp i berusat tillstånd, mörker och under hällregn så flyttar vi middagen till hemmets lugna vrå där vi faktiskt har en mycket väl fungerande grill. Inte lika exotiskt visserligen, men expeditioner i ruskväder kräver som ni alla vet kläder. Middagen blir ännu en succe och att kalla stället för en sommarstuga är som att kalla djurgåden för en kolonilott. Tror ärligt talat det är ett av de vackraste husen jag satt min fot i. Efter en rundvandring och mingel med de mycket få yngre människor som för tillfället finns i den här byn så kryper vi till kojs på det loft, tillika tvspelsrum som upplåtits för oss. Det är en stor dag imorgon.
En stor dag med goda rapporter. En kort körsträcka från det underbara huset ligger ett av regionens mest kända surfspots, Praia Grande. Idag rullar vågorna in som aldrig förr och en lätt frånlandsvind ser till att var och en av dom får perfekt form. Dånande bygger dom upp och bryter på sandbankerna utanför den långa heta sandstranden. En hel del surfare har redan letat sig ut och antalet bodyboarders är betydligt högre än vad vi egentligen skulle önska (dvs fler än typ… 2?) men inget kan ta oss ner på jorden efter den helt fantastiska starten på helgen.Jag surfar för dagen själv en lånad bräda, en 6’8 Spider. Första vågen och jag älskar den.
Snabbpaddlad, lätt som inget annat och svänger på absolut ingen ansträngning alls. Att vågorna sedan är helt fantastiska kan eventuellt påverka min bedömning något, men vad spelar det för roll när man plockar våg efter våg framför näsan på skumgummisurfare och lineupugglor? Armarna, axlarna och hela jag värker när jag går upp ur vattnet. Den här sessionen kommer alltid leva i mitt minne.
Dagen avslutas med ännu en grillning och ett snabbt dopp i polen innan vi beger oss tillbaka mot Lisabon just som molnen mörknar och solen gömmer sig för första gången på hela helgen. Det är just så här det ska vara att leva!
To live in the moment, to live lifelife.
Over and out from Portugal the fucking Paradis!
/The Firemonkey
jädrar va nice! Det där var ju en helg som hette duga! Imponerad! 🙂
Fy fan va härligt! Hoppas du har det kung! Klubbar som stänger 0900… underbart 🙂 lev livet åt mig också!
mmm tack för inspirationen! det känns kul, och snart har vi sommar här med! kommer du hem nåt för att känna på klipporna på vallberget? den här tiden i fjol hade vi varit där ett par gånger redan! lifelife