Du tittar ut från sovrumsfönstret lite visset efter att klockan ringt. Trots att du är morgonmänniska verkar du aldrig ha sovit tillräckligt för att orka med dagen. Det gäller i och för sig oavsett om du ställt klockan eller ej. Kroppen har liksom inte fått sin dos med rörelse för att få igång motorn och tända på alla cylindrar. Det är en vacker vintermorgon med sol och lite vårvärme. Perfekt underlag. Sömndrucket spatserar du ut på folktomma gator, till synes ensam på jorden, tills du möter den första morgonbussen. Lika tom och energilös som du. När du tar de första stegen händer något, och undan för undan vaknar varje sena, led och muskel till liv.