Author: Stefan

Lång tävling = lång rapport! Här är lifeliverslagets rapport från äventyrstävlingen Explore Sweden.

Efter månader av förberedelse och träning kombinerat med hektiska sista minuten lösningar sprang vi i Lifeliversgänget i mål efter tre dygn, femton timmar och fem minuter. Det kanske låter lite tokigt men förutom lite knarr i en handled och några ömma hälsenor så kunde vi nog inte haft det bättre…..” Out there doing the things we love”… Höga kusten området visade upp sig från sin allra bästa sida och bjöd oss på ett minnesvärt äventyr och ett fantastiskt väder.

Foto: Thomas Sandelius

Starten gick fredagen den 5:e september 21.00 och Dickinssons hårdrocksdänga Run to the hills skrålade i högtalarna. Ett passande låtval då vi till att börja med skulle forcera slalombacken i Ö-vik. Väl på toppen låg cykeln och väntade med spänning på lite pannlampsdownhill i klunga.

Stefan trycker på efter stämplingen vid Swedbank Arena, foto: Krister Göransson

Efter en kortare cykling upp mot Skyttis ip väntade en utmanande nattorientering som skulle vara den svåraste inom den här sporten så här långt. Vi kände oss dock inte ett dugg oroliga då vi har Arvid ”the navigator” Björkroth i vårt lag. Hans orientering var klockren och det var för oss en skön känsla att stöta ihop med Lundhags och FJS, tävlingens giganter, då de irrat bort sig ute i den mörka skogen. Med Arvid i spetsen avverkar vi kontroll efter kontroll för att slutligen komma tillbaka till våra cyklar efter ett skönt avbrott med lite inlines.

Det hinner bli gryning och vi fastnar i den första mörkerzonen vilket innebär att vi inte får vara på eller i vatten då det är mörkt. Vi hinner få i oss lite mat och en kort topplur i våra väldimensionerade cykellådor. Resultatmässigt håller vi oss i mitten av startfältet. Då klockan börjar närma sig sex på morgonen är det dags att krypa in i våtdräkten för att simmandes ta sig emellan ett antal öar längs kustbandet.

En av de första simningarna, foto: Per Liljeholm

Taggade till tusen springer vi iväg med våra uppblåsbara luftmadrasser under armarna. En lång dag med simning och löpning väntar oss. Redan på den första korta simningen märker vi att det här kommer att bli jobbigt. Våra flytetyg har för dålig luftvolym för att det ska gå riktigt snabbt och smidigt, speciellt för Stefan och Arvid som är i den tyngre viktklassen. Caroline, som nog får anses som lagets simspecialist, glider fram i ett bra tempo. Synd för oss att vi inte kan skicka henne i förväg….. Vi gnetar på och passerar ett par öar och märker ganska snart att det är fler lag som går långsamt.

Snart börjar strulet med stort S. Vi hade mer eller mindre räknat med att någon madrass skulle gå sönder men när nu samtliga extra madrasser är förbrukade börjar det att kännas lite oroligt. Mycket riktigt, innan de stundande långsimningarna med distanser på över 2km så har vi endast 3st hela madrasser. Lagandan och uppfinningsrikedomen får ta över.

Henrik kopplar på charmen och frågar snällt i varenda hus vi passerar på ön Trysunda om det är någon som har ett tänkbart flytetyg att avyttra…”Jo, men jag har en krokodil” säger en liten kille. 110 riksdaler fattigare hoppar vi i vattnet med nytt mod och i tron att krokodilen skulle uträtta stordåd. Lundhags har ju krokodiler och dom är ju typ bra, eller?

Foto: Thomas Sandelius

Det visade sig att vår nya krokodil inte var speciellt snabb och att Lundhags krokodiler hade en förmåga att tappa luften. Efter mycket slit nådde vi tillslut Balesudden för en fin löpning och cykling mot Skuleberget.

Strandlöpning när den är som bäst, foto: Per Liljeholm

Arvid plockar upp cykeln och gör sig redo för turen mot Skuleberget, foto: Per Liljeholm

Trots tappade placeringar under Ö-traverseringen har vi ett bra pepp inom laget. Nu ska vi ta oss an tävlingens tekniska repmoment. Allt flyter på bra och vi jobbar som ett lag för att ta oss igenom den nya ”svarta” leden på Skuleberget. Det hinner mörkna och pannlamporna kommer till användning. Då repmomenten är avklarade är vi fasta i mörkerzon nummer två. Vi hinner köpa oss lite varm pasta med tillhörande sås innan John blund sveper sitt magiska spö över vårt tält.

När morgonen kommer är det dags för havspaddling i dubbelkajaker. Vi bär ned kajakerna till vattnet och startar en fantastisk resa längs höga kusten. Ett lugnt hav och ett strålande väder gjorde den här 60 km långa etappen mellan Skule och Högakustenbron mer njutbar än väntat, dock var det arbetsamt. Framme vid Hornöberget väntade kanske sträckans jobbigaste del, att bära upp våra dubbelkajaker till toppen. Detta var snart avklarat med lite ”teamspirit” , jädraranamma och pepp från vänner och bekanta som tagit sig ut för att heja på oss – helt fantastiskt!

Stefan “Oxen” Lindgren kan det där med att bära tungt! Foto: Per Liljeholm

Caroline smörjer fötterna inför cyklingen, foto: Per Liljeholm

Henrik gör ett snabbt slangbyte, foto: Per Liljeholm

Nu väntar en hiskeligt lång cykeletapp på ca 20 mil. Efter att vi fyllt på våra energidepåer sätter vi av på cykelsträckan i ett bra tempo. När det är dags för pannlamporna bestämmer vi oss efter ett tag för att stanna och få i oss ordentligt med näring. Vi ska ju ändå cykla hela natten…

Arvid sköter hela tiden navigeringen och nog märks det att han är trygg på hemmaplan vilket peppar oss andra och vi kör på i fortsatt högt cykeltempo. Caroline uppskattar nog snodden som finns till hjälp bakom vår urstarke cykelspecialist Henke. Bra väder på dagen brukar betyda kallt på natten, inget undantag här heller. Stefan blir hiskeligt kall om fötterna då en kontroll ska stämplas under en större vägtrumma som är vattenfylld. Allteftersom måste vi klä på oss mer och mer kläder då kylan biter tag i oss. Stefan, som börjar bli lite sömnig, håller oss övriga vakna med sitt historieberättande och med hopp om att gryningen åter skall gry fortsätter vår cykelresa genom den svarta natten.

Ljuset kommer och älgjägarbilar börjar att brumma längs de otillgängliga skogsbilvägarna. Vi passerar ett lag som sitter och äter i ett dike mitt ute i skogen. På samma plats har en av tävlingens fotografer stannat till och med blixtar och dunder passerar vi honom. Det piggar upp en del att klättra i resultatlistan men vi är fortfarande lite sömniga. Inte förrän tidigare nämnda lag kommer som ett lokomotiv längs vägen och kör om oss med nyfyllda magar vaknar vi till. Vi hakar på dem och det blir race och klungkörning med ett hårt och ryckigt tempo.

Vi i Lifeliversgänget har då inte tänkt att bli omkörda hur lätt som helst av ett Karlstad lag så vi biter ihop fram till nästa checkpoint som visar sig vara en varm stuga med pizzaservering. En värdig frukost efter en lång natts cykling. Där får vi också veta att vi avancerat i fältet från 8:e till 4-5:e lag. När vi ätit oss mätta tas ett demokratiskt lagbeslut om sömn. Stefan var den som lobbade hårdast för detta förslag och som även var snabbast på att somna och börja snarka så att hela stugan gungar. För en del i laget blev det två timmars god sömn medan andra inte fick så stor behållning av stoppet. Vi hade ett par mil kvar att cykla så det var bara att trotsa minusgraderna ute och fortsätta vår färd.

När vi anländer till nästa växlingsplats har solen börjat att värma och nu är det en ny paddeletapp som ska avverkas. Faktiskt är det här den sista långa sträckan innan mål men det ska komma att ta sin tid. Ett 90km långt äventyr längs Moälven väntar oss innan det är dags för den sista spurten in mot mål. Vi stöter ihop med ett Norskt lag vid växlingen som frågar om Stefan sovit bra vid pizzastugan…..(de kunde ju inte undgå hans snarkningar när de stannade till vid värmestugan).

Att paddla efter en lång natt med cykling är faktiskt kul! Foto: Per Liljeholm

Vi ligger nu på 6:e plats och har som inoficiellt mål att komma ikapp norrbaggarna. Väl i vattnet kör vi på ganska bra och humöret är också på topp. Sträckan innefattar också några lyft där vi ska dra våra kajaker längs vägar. (En bieffekt av vattenkraft) När det är dags att lyfta kajakerna för att forcera längs vägen så börjar Arvids hälsenor att protestera en aning. Vi biter ihop men kan inte riktigt hålla den fart som vi önskar. Henrik är också ganska öm i sin handled efter havspaddlingen, senknarr önskar man inte ens sin värsta fiende. Vi anpassar farten och höjer humöret med att stoppa glassbilen. Gud så gott!

Caroline och Henrik delar vatten, foto: Per Liljeholm

Paddlingen fortsätter och tankarna kring hur och var vi ska komma att övernatta börjar komma då det känns mer och mer orimligt att vi ska hinna in till målet innan 20.00 då mörkerzon och natt nummer tre tar vid. Vi har alltså en hel kväll/natt med hederligt campingliv framför oss. Vi trycker på för att hinna fram till nästa checkpoint innan tiden är ute. Stefans och Henriks kajak får ett roderhaveri vilket gör det lite jobbigare att hålla kursen men det ordnar sig. Precis innan klockan är slagen drar vi upp kajakerna för att stämpla kontrollen där det är ett kortare lyft till nästa checkpoint.

Det är inte speciellt långt kvar till målet, ca 5h. Vi har kommit så pass långt in i tävlingen att humöret lätt kan svikta, mestadels på grund av sömnbrist kombinerat med ansträngning. Stefan och Arvid har en härlig ”dagisnivå- diskussion” om var vi ska sätta upp tältet innan vi tillslut lyckas med både matlagning och tältuppsättning. Henrik verkar mest sugen på sovsäcken så han går och knyter sig lite före oss andra som njuter det sista av campingelden innan sömnen tvingar oss in i nylonvävens förlorade land. Henke var nog lite frusen när han gick och la sig för han hinner med tävlingens största panikattack under natten. Fårskinnsmössan och pocahontaströjan blev i varmaste laget och mitt i alltihopa höll tältduksmonstret på att anfalla…..

Ännu en morgon och nya mål. Vi börjar med att dra våra kajaker på vagnarna för att efter en kort sträcka sätta ned dem i vattnet. Vi försöker att hålla ett högt tempo på vattnet för att hålla undan för bakomvarande lag. Stundtals är det lite mindre forsar som vi rutinerat kryssar oss ner igenom. Fokus på sin uppgift är oerhört viktigt. När det är dags för ett lyft händer något som inte får hända. Arvid och Caroline hamnar lite för långt ner i strömmen och dras ned i en fors som vi inte hade för avsikt att paddla. Oturligt nog fastnar de på en sten och kajaken vattenfylls med en vältning som följd. Tusan också! Stefan och Henrik tråcklar sig förbi och gör en 180graders sväng in i ett bakvatten. En kastlina flyter förbi dem och i samma stund kan de skönja konturerna av en paddel som kommer flytande mot nästa forsnacke. Så akrobatiskt som han förmår häver sig Stefan ur sittbrunnen och springsimmar mot paddeln som Arvid tappat då kajaken välte, och i sista stund lyckas han fånga ena bladet mellan tummen och pekfingret. Alla i laget var mycket tacksamma för den här manöveren med tanke på att vi hade flera timmars paddling kvar.

Efter vårt lilla äventyr med välta kajaker och tappade paddlar fortsätter vi den sista sträckan på paddlingen. Nerkylda och lite trötta trycker vi på för att hålla motståndarna borta. Tur är det för bakom oss jagar laget CityWolfs med en aningens högre paddelfart. De får dock aldrig syn på oss och vi kan med en skön känsla korsa mållinjen vid lunchtid som sjätte lag. Överraskade ser vi Citywolfs komma mot målet bara 15min efter oss…

Nöjda och glada, foto: Magnus Stenman

Ett stort tack till Länsförsäkringar, OCAB, Team Sportia och Merupplevelse för att ni hjälpt oss att genomföra tävlingen!

Over and Out/ Lifeliverslaget