Efter två nätter i Spiterstulen var det tid att fara vidare. Vi gick upp tidigt, satte oss i bilen och lämnade Visdalen bakom oss. Idag skulle allt handla om bilsightseeing runt Norges klippiga västkust. Höjdpunkterna vi såg mest fram emot var Geirangerfjorden och Trollstigen.
Vädret var ganska grått den här morgonen, inte alls det smått osannolika vädret från toppturen dagen innan. Vi såg någon ren och fick kryssa runt den rejält tilltagna grupp friströvande kossor som nästan ser ut att vakta infarten till Visdalen.
Den branta vägen upplevdes lite smidigare att forcera i nedförsbacke. Efter att ha tagit oss ned så körde vi tillbaka till Lom och svängde sedan ut mot kusten, genom Ottadalen, i riktning mot Geirangerfjorden. Frukost åt vi på vägen vid en liten camping längs vattentdraget vi följde västerut.
Därefter började vi klättra upp på allt högra höjder och temperaturen sjönk snabbt. Snart var det snö i stort sett överallt omkring oss trots att vi var ute i slutet av juni.
Det var en riktigt läcker upplevelse att komma in i det här dramatiska, karga och snötäckta landskapet vid den här tiden på året. Vi som vid det här laget trodde att vi hade sett bland det mest spektakulära den här resan skulle bjuda på. På den punkten hade vi väldigt fel. Med en istäckt sjö till vänster och en snötäckt bergvägg till höger körde vi upp till Djupvasshytta på 1030 meters höjd. Här tog vi ett lite längre stopp för att ta lite bilder av vinterlandskapet.
Jag kommer inte på rak arm ihåg hur kallt det var men frös det gjorde vi. Det fanns även en viewpoint att åka upp till härifrån på ett berg som heter Dalsnibba. Jag ångrar fortfarande att vi inte tog den vägen då utsikten därifrån verkar vara något i en klass för sig. Googla “Dalsnibba” och titta på bilderna… Istället så satte vi oss i bilen igen och körde över krönet och ned mot Geirangerfjorden. Utsikten här är bland det läckraste jag har sett någonsin (så jag kan förstå hur Dalsnibba är värd avstickaren…). Vi tog en riktigt rejäl film från bilfärden ner men den filen är stor som ett hus. Jag funderar fortfarande på hur/om vi kan hosta och/eller länka till den från Lifelivers på något bra sätt. Hur som helst så var färden ned mot fjorden enastående vacker och även rejält hisnande i magen. Fjälltopparna var helt snötäckta men vid en ganska exakt linje förbyttes det vita mot grå sten och ytterligare en bit nedåt mot frodigt grönt. Vatten strömmade ned från topparna mot fjorden längst ned. Ungefär 1100 meter serpentinväg var det ned till fjorden från Djupvasshytta. Längre ned längs vägen fanns en del hotell, restauranger, caféer och andra inrättningar. Ett stort kryssningsfartyg låg för ankar en bit ut i fjorden och turistbussar med bl.a. japanska turister fanns det gott om. Mycket av utbudet såg riktigt flådigt ut. Då vi hade ett tight tidsschema för att hinna ända fram till Åre innan dagen var slut så fick det bli några snabba bilder innan vi susade vidare mot nästa delmål för resan.
Vägen efter Geiranger var betydligt mer alldaglig (med Norgemått mätt…) och lite händelselös. Vi åkte en liten färja mellan Eidsdal och Linge, fyllde på energidepåerna med relativt uselt Statoilkaffe (den kaffekultur vi har i Sverige verkar inte riktigt lika stor i vårt grannland i väst…) och lyssnade på norsk radio. Runt 1,5 – 2 timmar efter Geiranger så närmade vi oss Trollstigen och vägen började klättra brant uppåt igen.
Vi gjorde ett fotostopp vid viewpointen här uppe innan vi skulle fortsätta ned på själva Trollstigen. Magnifika vyer överallt med frisk och kylig luft. En kommunskylt som såg ut att ha använts som måltåvla vid en skyttetävling stack ut en smula.
Vi tyckte att färden ned för Geirangerfjordsvägen hade varit hisnande men Trollstigen var smalare, brantare och hade skarpare svängar. Det var med hjärtat i halsgropen som vi mötte turistbussarna på väg upp från botten! Ett flertal stora forsar störtade ned från bergen ovanför och vattnet färdades både under och på vägen. Självklart upptäckte vi att vi återigen hade missat en spektakulär viewpoint på vägen ned. Inte helt fel med lite skäl till återbesök dock!
Efter Trollstigen tog vi en mindre väg längs kusten via orterna Eidsvåg och Sunndalsora för att komma till Oppdal och köra E6:an tillbaka mot Sverige. Vädret sprack upp och blev riktigt fint, temperaturen nådde upp till 20 grader vilket verkligen var första gången under den här resan! Vi åt hamburgare för vad jag kan minnas 150 norska kronor var på ett litet ställe länge vägen, det är inte gratis i Norge… En del riktigt roliga vägar här längs kusten, brant uppåt på skogklädda berg och inte särskilt mycket trafik, en riktigt njutbar sträcka. Dessutom en smått spännande biljakt efter en tysk på motorcykel som var precis tillräckligt långsam för att vara irriterande men ändå helt omöjlig att köra om längs dessa Norgevägar.
Efter Oppdal blev det däremot riktigt segt. Utan tvekan den långsammaste sträcka väg vi hade kört hitintills i Norge under resan. Fullsmockat med husvagnar, en del vägbyggen och hastighetsbegränsningar tunt 60. Så mycket för att åka den stora, fina E6:an. Sträckan mellan Oppdal och Åre var nästan 30 mil och det tog sin tid. Skillnaden när man väl korsar gränsen och kör på svenska vägar igen är verkligen stor. Det är nästan magiskt hur vägarna breddas, rätas ut och man kan börja tillryggalägga mil på riktigt. Efter en lång dag nådde vi slutligen Åre och checkade in på Holiday Club för roadtrippens klart mest påkostade boende.
Vi gick från tält, till minimalt rum med våningssäng i stuga till ett väl tilltaget rum på ett 4-stjärning hotell. Kontraster gillar jag, det får en verkligen att uppskatta saker och att sätta dem i perspektiv. En rätt bra köttbit med en öl fick avsluta kvällen. Riktigt trötta men fulla av upplevelser avrundade vi kvällen. Nästa dag väntade 50 mil hem till Umeå efter en rejäl frukostbuffe och en del slappande i bubbelpoolen. Norgeresan fick ett bra avslut och gav som alltid mersmak efter fler upplevelser i det spektakulära landet i väster.
Grymt härlig natur ! Skulle vilja köra där med mc =) Undra om det kan bli för kallt?
Jo det var sjukt fint! När jag har gjort lite research för att hitta bra vägar är det just på olika MC-forum man ofta hittar den bästa informationen. Dessa vägar verkar vara storfavoriter för svenska MC-förare så jag tror absolut att det fungerar!