Jag kan inte låta bli att förundras över vintervädret här, eller ja, det kanske är lika konstigt i hela vårt avlånga land. Förra veckan när jag och min ständiga kumpan Jonathan skulle ta vår dagliga morgonpromenad till Vårdvetarhuset var det över tio minusgrader och vi höll på frysa sönder under de första fem minuterna. I lördagsnatt föll det nästan en decimeter fin nysnö och man tänkte “AH! Vinter… äntligen!” Men fick man behålla snön och glädjen? Svaret är nej, för under söndagen kom plusgraderna och regnet sakta krypande. I morse när jag gick ut för att möta Jonathan så höll jag på att halka och slå mig halvt fördärvad. Den fina snön var borta och kvar var ett illvilligt lager av snömodd och sörja ovanpå en spegelblank is. Jippi. Nu såg jag nyss på nyheterna att det ska fortsätta vara plusgrader hela veckan också, vinter (eller anti-vinter?) depressionen kramar åt sitt grepp och jag hoppas verkligen på minusgrader och lite snö till julmarknaden nästa helg.
Ska det fortsätta såhär så finns det snart bara två val, antingen flyttar man till Norska fjällen eller så flyttar man till ett land där snön aldrig faller så man slipper besvikelsen av att den försvinner så fort den väl färgat marken vit.
Med hopp om en vit jul / Nicklas.
Så sant. Du är inte ensam om att bli besviken på vädret hela tiden.
Ja jag håller med. Men om man ska se det positivt så är det bara för att snön ska sätta sig lite, snart kommer det mjuk puder snö på det här och då blir det hur bra som helst! Jag lovar!
Väl rutet Henrik. Det här kan bli HUR bra som helst. Med en positivt attityd kan man komma långt!