Var inte rock en rebellisk rörelse en gång i tiden? Var inte musik något meningsfullt? Hade den inte en viktig, kritisk och informativ röst? Fanns det inte mer själ i det hela, inte bara den så mekaniska och själlöst överproducerade kommersialism som nästan helt uteslutet tycks nå våra ofrivilliga öron i dagens dag?
Men det kanske inte längre finns något behov, världen kanske helt enkelt är perfekt nu, det finns inget att göra revolt emot.
…Eller?
Är vi fria och jämställda? Får vi verkligen ta del av den äkta och hela sanningen, och därigenom rätten att grunda våra beslut och handlingar på de verkliga förutsättningar vår värld består av idag? -Ja, vi har ju media, regeringar, presidenter och ledamöter. Men vem bestämmer över dem? Vem bestämmer egentligen vad vi får veta? Kan det vara de som besitter stålarna?
– De vars enda prioritet i grund och botten är snabba cash, ska de få bestämma vårat, hela jordens befolknings, människor, djur och växters, gemensamma öde?
Jag vill inte kritisera någons musiksmak, varenda en har rätt att lyssna på vad de vill, jag vill endast poängtera att det inte behöver finnas fler låtar om hur “hon kysste henne och tyckte om det”, dessa har vi nog av. Vi kan påverka med musiken; Make a stand. Musik är dessutom bara ett exempel på hur vi kan göra motstånd mot lögnerna, varenda en har vi makten till handling, och nyckeln till handling är kunskap.
Några bra dokumentärer för rebellisk inspiration:
Tack för att du läste! ¡Viva la revolución!