Som ett led i min jakt på den perfekta vinterlöpskon lånade jag hem ett par rätt välanvända Icebug Anima från en god vän och fellow Lifeliver (tack Jonte!). Även om det rörde sig om versionen utan dubbar så tänkte jag att den borde ge en rätt bra indikation på hur skotypen känns och fungerar. Ett par 44:or åkte på för en runda längs elljusspåret nere vid Nydalasjön.
När jag tar på mig skorna så slås jag av hur pass löst de sitter på foten jämfört med mina Sense Mantra. Särskilt passformen i den främre delen av skon är rejält vid, däremot så sitter den stabilt i hälen. Nu har jag vanligen 43 1/3 på Salomonskor så den här 44:an är nog snäppet för stor med de rätt små strumpor jag använder idag. De är lite väl uppbyggda i hälen för min smak med ganska väl tilltagen dämpning. Mycket bekväma på asfalten på väg ned till elljusspåret. Skogsvägen består till stor del av blöt jord och lera efter de senaste dagarnas regn och det märks tydligt att greppet inte tar riktigt bra. Yttersulan är förvisso lite sliten men det släpper till och från både på jord och gräs idag. Min ena fot viker ned sig vid ett tillfälle utan synbar anledning, jag är van vid den mer marknära Mantran. De här skorna har ett drop på 8 mm vilket märks en del, på gott och ont. Spontant så tycker jag att de fungerar bättre på asfaltspartierna än på den blöta skogsvägen.
Sulan upplevs rätt mjuk, den ger en riktigt bra känsla för underlaget och skon känns lätt och snabb, enligt tillverkaren 229 gram för en 42:a. Den mjuka sulan medförde att större stenar kändes igenom rätt mycket och modellen gör sig kanske inte så bra på hård och stenig terräng på grund av detta. Fastkänslan är det däremot inget fel på trots den relativt höga hälen. Jag fick lite mindre känningar under vänster fot efter ca 5 km, något som försvann efter att ha löpt en del asfalt igen mot slutet av passet.
Några problem med fästet kan jag inte tänka mig att det kan vara med den ståldubbsförsedda BUGrip-versionen men frågan är om övriga aspekter hos skon jag inte riktigt uppskattar kommer att skilja sig från detta? Nu var detta som jag tidigare har sagt en rätt flitigt använd Anima och ett fräschare exemplar skulle säkert framstå som vassare. Modellen har, vad jag vet, fått bra betyg i de flesta tester. Men jag vet inte riktigt om det är en modell som passar mig. Den känns mer som en lösning för löpare som spenderar mer tid på asfalt baserat på mina erfarenheter så långt. Jämfört med min nya referenssko, Sense Mantra, framstår den här skon som ett svagare alternativ för mina behov på de flesta punkter. De behoven innefattar vanligtvis löpning mellan 5-15 km med huvuddelen belagd utanför asfalt i delvis kuperad terräng. Frågan är vilken vintersko som skulle kunna passa mig bäst? Icebug har ett flertal intressanta modeller, Spirit 3 OLX är jag mest nyfiken på av dessa pga. bl.a. ett lågt drop och en låg vikt. Men de är inte i första hand klassade som vinterskor. Mer rejäla alternativ utgörs av modellerna Pytho2 eller Certo. Salomon har sin Spikecross och Inov-8 bl.a. Oroc 280. Inga konkurrenter verkar dock ha riktigt samma grepp som Icebug…
Jakten på den perfekta vinterlöpskon går vidare!
Riktigt samma grepp, menar du lika många dubbar då? Det behöver dukkanskeiinte stirra för mycket mycket på. Spirit är grymma vinterskor så länge underlaget är hårt.
Menar att jag har läst att t.ex. Salomon och Inov-8 har ett sämre grepp i sina dubbförsedda skor pga. antal och placering (i en del test).