Test: Salomon Sense Mantra

Efter att ha testat ett gäng skor tidigare i höst (Trailskotest) så införskaffade jag den modell som jag uppskattade mest. Här följer ett relativt detaljerat test av denna trailskomodell på olika underlag och olika distanser. Jag kan tillägga att jag sällan har haft så roligt i ett par löpskor, mycket beroende på hur mycket härlig löpkänsla det finns i dom och de nya härliga löpstigar jag har upptäckt under testets gång.

Salomon Sense Mantra
Trailrunningsko
Ca pris: 1300:-

< Produktfakta:
Salomon marknadsför Sense Mantra som en sk. “door-to-trail” sko, den är alltså tänkt att ta dig från dörren, via t.ex. trottoarer och annan asfaltsterräng, ut på skogsstigen och sedan hem igen. En sorts hybridsko med grepp och stabilitet för stigen men som även har tillräcklig komfort och dämpning för att fungera på hårdare underlag. Skon är förhållandevis lätt, särskilt för att inte vare en utpräglad race-sko. 250 gram (beroende på storlek). Mantran har ett relativt lågt häldrop på 6 mm och är utformad för en mellanfotsisättning och ett naturligt löpsteg. Snörningen utgörs av Salomons Quicklacesystem vilket fungerar väldigt smidigt och enligt min egen erfarenhet inte riskerar att åka upp under löpning. Endofitfoder i skon ger en väldigt välsittande passform runt foten.

Mina erfarenheter:
Jag testade som sagt Mantran på en rad olika underlag och distanser. I första hand rörde det sig om mina vanligaste rundor för att kunna bedöma hur pass bra skon fungerar där de kommer att användas som mest. En standardrunda för mig är att springa ett varv runt Nydalasjön här i Umeå, drygt 9 km. Terrängen runt sjön består mestadels av grusväg men även några sträckor på asfalt och underlaget är förhållandevis plant. Det här är en av mina första längre turer med Mantran och det jag slås av är i första hand hur tight och fint den sitter och vad lätt den känns på foten. Min tidigare sko var en Salomon XR Mission, vilket är en betydligt mer uppbyggd, tyngre och vidare modell, så den fungerar undermedvetet som referens. Då den modellen satt så pass löst på mina fötter så fick jag skav på undersidan av foten, något som lyser med sin frånvaro med Mantran, som närmast känns formsydd efter mina fötter. Jag får däremot lite känningar i mellanfoten, dock mindre än med XR Mission. Det här kan bero på att mina fötter är ganska slitna från många toppbestigningar mot slutet av sommaren och skulle även kunna vara sviter av den tidigare skomodellen som inte passade så bra, men det är för tidigt att säga. De nya skorna känns snabba att springa i, en härlig löpkänsla och jag gillar verkligen att komma närmare underlaget. Känslan i knän och ben är bra, jag verkar inte behöva vänja in mig vid denna mindre uppbyggda och något mer minimalistiska modell. Men sen är det ju heller ingen barfotasko. Jag blev positivt överraskad när jag testade skon på asfalt i regn då greppet kändes trygt och säkert, så även på packad och blöt jord. Fartkänslan på asfalt är även riktigt bra, jag testade med 5 km på i stort sett endast asfalt utan att få känningar i fötter och ben.

Ett annat pass testade jag att blanda ett större antal olika underlag för att kunna jämföra känslan i skorna mellan dessa. Här ingick skogsstick med rötter och stenar, obanad riktigt snårig terräng, grusväg och asfaltsväg. Det jag slogs av var hur allsidiga de faktiskt är, det här är verkligen door-to-trail. De sväljer alla underlag jag testar dom på, sitter tight, väger lite och lyckas ändå vara snälla mot fötterna. Greppet fungerar mycket väl på de olika underlagen. Den enda gången det släppte för mig var när jag sprang över en smal trädstam som hade fallit över skogsstigen. Här känns det svårt att begära mer av en sko som inte är dubbad. Vidare så sprang jag avsiktligen över en hel del vassare stenar för att testa hur bra plattan i sulan fungerar som skydd mot underlaget. Här kan jag konstatera att den fungerar till belåtenhet, det är inte mycket som känns igenom. När jag sprang över en myr lyckades jag trampa ned mig en smula och det märktes direkt att det här inte är någon sko som är skyddad mot väta. Däremot så kändes det som att de torkade relativt snabbt. Men jag hade ullstrumpor på mig och undersökte inte faktorer som t.ex. våtvikt närmare, det enda jag kan konstatera är egentligen att de tar in vatten, i motsats till mina XA Pro 3D Ultra. I regnväder var det dock inte så farligt. Meshen på skon skyddar ändå en del mot t.ex. kall vind, de upplevs inte som kalla i höstvädret. Jag har inte undersökt närmare hur pass väl de andas, varken anmärkningsvärt bra eller dåligt vad jag har märkt av. Fartkänsla och grepp uppför branta backar i terräng var riktigt bra. Dessutom är de riktigt stabila vid löpning i obanade förhålllanden, inga tendenser till att fotleden vill vika sig.

Senare så testade jag skorna i ett längre pass på härliga stigar och skogsvägar runt Nydalaområdets skidspår. Det här blev ett något längre pass på drygt 12 km. De kommer verkligen till sin rätt i den här typen av terräng, känsla i ben och fötter är härligt bra. Fartkänslan i uppförsbackar, som jag nämnt tidigare, är en höjdare. Särskilt för mig som är vad vid tyngre skor. Däremot så brast fästet på en del stenar och fallna träd men då letade jag verkligen aktivt efter vad jag kunde få fästet att släppa. Jag fick en liten känning under mellanfoten men endast på vänstern och det tror jag att jag har fått med alla skor jag har testat så det beror nog tyvärr på foten. Ingen antydan till skavsår. Förbaskat kul att springa i och den härliga känslan sitter kvar även på längre sträckor. Rejält steniga partier tycker jag faktiskt att de sväljer bättre än mina XA Pro 3D Ultra, vilket var rejält förvånande för mig. Det ska bli mycket intressant att se hur de fungerar på vintern. Grovkorning grus fungerar också utan problem och de upplevs som lagom varma nu på hösten med en tunn ullstrumpa i. Även om det är väldigt subjektivt så gillar jag verkligen färgen och utseendet, de är betydligt mindre skrikiga än de flesta löpskor.

Jag testade även Salomon S-lab Sense lite extra då jag verkligen gillade den när jag testade ett flertal olika trailskor senast. Jag upplevde den som snabb med bra grepp och att den var riktigt lätt. Den fick testas på grusväg ute i Gammliaskogen och trots rätt snällt underlag så fick mina ovana fötter lite känningar av den skomodellen. I övrigt tyckte jag inte att det var så stor skillnad mellan den och Mantran, förutom lite lägre vikt. Den är säkert en höjdarmodell vid tävling men för volymträning tror jag att Mantran bättre passar mina behov.

Allt sammantaget är det här inte bara den bästa trailsko utan även den bästa löpsko jag har ägt. En klockren allroundsko som fungerar mycket bra för mina behov, för tävling eller mer specifika behov finns det andra modeller som säkert kan trumfa dessa. Jag springer oftast mellan 5-12 km, mestadels grusväg. Men sträckor mellan 3 km och 30 km förekommer och varierande underlag från asfalt till skogsstig, där tonvikten kommer att ligga allt mer på stig i framtiden. Jag är mycket, mycket nöjd och rekommenderar varmt den här modellen till alla som söker en allroundsko för träningsbruk och har liknande behov som de jag beskriver här.

//Live free and run hard!