lifelivers.com
22May/08Off

Tjusningen med löpning, del 1.

Posted by André

Jag har aldrig sett mig själv som en stjärna som löpare: tekniken, konditionen och hastigheten har alla varit lite halvtaskigt med. När jag skulle ta mig framåt av egen kraft förut hade jag oftast en cykel mellan mig och marken. Men saker förändras. På senare tid har jag börjat upptäcka glädjen och tjusningen med att springa. Det är bara jag och marken under fötterna. Jag kan lätt skutta igenom terräng i skogen, här behövs inga stigar, jag kan ta i så benen spränger i uppförsbackarna och jag kan flyga fram med stora kliv när det går utför!

Jag vet att många sagt det förut, men just enkelheten i att springa är så fängslande. Man färdas på det sätt människor har tagit sig fram i flera tusen år. Det enda som begränsar är ens egen fysik! Kan inte skylla på utrustning när det går dåligt, men man kan stolt känna sig stark när det går bra.

Enkelheten är även en fördel på utrustningssidan; det enda som behövs är ett par skor och kläder, sen är du fit for fight! Jag kan lätt ta med mig skorna när jag åker hem över helgerna och jag kan vara ute och springa bara några minuter efter att jag bestämt mig. Bara att dra på sig tightsen och skorna sen köra på! Man slipper ta på sig hjälmen, leta vattenflaskor, kontrollera trycket i däcken, smörja upp kedjan för att inte tala om cykeltvätten efteråt. Det händer allt oftare att jag sneglar på cykeln där den står i hörnet och väntar på att bli använd, för att sedan ta joggingskorna och smyga ut genom dörren, med ett uns av skuldkänslor mot min käre följeslagare.

Det här med snabbheten tog jag ju upp, jag är inte så mycket för det, än så länge i alla fall. Jag gillar mer att köra ett tempo jag kan behärska, och fortsätta uppför backe, nerför backe, runt hörnet, över diket och vidare. Frihetskänslan av att flyga fram lågt över marken och känna att krafterna aldrig kommer att sina är högst beroendeframkallande!

Det här är helt enkelt en hyllning till min nyfunna favoritträning, löpning! Håll med om att det är kul! Annars har du bara inte gett det en tillräcklig chans!

/André

runningshoes.jpg

17Apr/08Off

Några Indienbilder

Posted by johan

img_5047.JPG

img_5116.JPG

img_4901.jpg

img_4838.jpg

img_4786.jpg

img_4544.jpg

Tagged as: 2 Comments
16Apr/08Off

En helg som alla andra

Posted by johan

Vaknar av ett irriterande pipande..... Har börjat svara mycket selektivt i telefonen här nere, men när min bästa portugis-polare slår på tråden, då vaknar man, Bakfylla eller inte.

Det är lördag morgon, eller så mycket morgon som det blir i en stad där klubbarna stänger klockan 9 på morgonen..Its roadtrip-time! Vårt lilla svensk-tyska kollektiv har blivit inbjudna till Nunos sommarstuga, en helg av sommarens ljuva sötma och ännu ett oförglömligt minne.

Den första dagen spenderas med att besöka Portugals mest västligt belägna punkt, som de duktiga turister vi faktiskt låtsas vara!

08_04_05_-_06_more-or-less-nunos_place_42.JPG

Havet ligger azurblått ett par hundra meter under oss och tankarna på talkpåsen hemma i garderoben går inte att stoppa. Tänk att få klättra här!Ingen klättring ligger dock på schemat idag och med fullpackade väskor beger vi oss ut på äventyrets första etapp. Trecking ”light”. Då vidderna öppnar sig bara en kilometer från turiststationen vi just besökt innfinner sig känslan. Känslan av att faktiskt vara här, leva nu och att ingenting annat spelar någon roll.
 

Vi tar oss sakta genom den gröna massan av låga buskar som sträcker ut sig framför oss och efter inte långt börjar det slutta rejält nedför. Rullgruset leker under fötterna och här och där måste man ta hjälp av händerna för att inte använda berget som rutchkana. Det bränner i låren men leendet sitter som klistrat i ansiktet på oss alla. Snart öppnar sig en ravin framför oss och vi kan skymta de två enorma stenpelarna ute i vattnet och vårt mål, en strand få andra vet om.

När det blir brantare skymtar den första strimman sand och man vill bara skrika rakt ut av lycka. Den sista biten avverkas i rekordfart och väl med sand mellan tårna öppnas en kall öl. Allas blickar vänder sig upp i passet vi kommit ner genom, tysta i beundran över denna naturs fantastiska skönhet.

08_04_05_-_06_more-or-less-nunos_place_44.JPG

Efter ett dopp och lek i vågorna som slår mot stranden med full kraft och skrubbar oss rena och röda i ett slags naturlig pealing, har vi sand där vi aldrig trodde det var möjligt men är ändå lyckliga och ser fram emot nästa projekt; Barbeque!

Nog för att det fanns lite drivved på stranden och vi säkert med lite god vilja och ett par skvättar whiskey skulle kunna få till en skaplig brasa, men molnen tornar upp sig i fjärran och då ingen ser fram emot klättringen upp i berusat tillstånd, mörker och under hällregn så flyttar vi middagen till hemmets lugna vrå där vi faktiskt har en mycket väl fungerande grill. Inte lika exotiskt visserligen, men expeditioner i ruskväder kräver som ni alla vet kläder. Middagen blir ännu en succe och att kalla stället för en sommarstuga är som att kalla djurgåden för en kolonilott. Tror ärligt talat det är ett av de vackraste husen jag satt min fot i. Efter en rundvandring och mingel med de mycket få yngre människor som för tillfället finns i den här byn så kryper vi till kojs på det loft, tillika tvspelsrum som upplåtits för oss. Det är en stor dag imorgon.

nunos-palace-panorama.jpg

En stor dag med goda rapporter. En kort körsträcka från det underbara huset ligger ett av regionens mest kända surfspots, Praia Grande. Idag rullar vågorna in som aldrig förr och en lätt frånlandsvind ser till att var och en av dom får perfekt form. Dånande bygger dom upp och bryter på sandbankerna utanför den långa heta sandstranden. En hel del surfare har redan letat sig ut och antalet bodyboarders är betydligt högre än vad vi egentligen skulle önska (dvs fler än typ... 2?) men inget kan ta oss ner på jorden efter den helt fantastiska starten på helgen.Jag surfar för dagen själv en lånad bräda, en 6’8 Spider. Första vågen och jag älskar den.

Snabbpaddlad, lätt som inget annat och svänger på absolut ingen ansträngning alls. Att vågorna sedan är helt fantastiska kan eventuellt påverka min bedömning något, men vad spelar det för roll när man plockar våg efter våg framför näsan på skumgummisurfare och lineupugglor? Armarna, axlarna och hela jag värker när jag går upp ur vattnet. Den här sessionen kommer alltid leva i mitt minne.

08_04_05_-_06_more-or-less-nunos_place_by_jo_114.JPG Dagen avslutas med ännu en grillning och ett snabbt dopp i polen innan vi beger oss tillbaka mot Lisabon just som molnen mörknar och solen gömmer sig för första gången på hela helgen. Det är just så här det ska vara att leva!

To live in the moment, to live lifelife.

Over and out from Portugal the fucking Paradis!

/The Firemonkey

www.firemonkey.blogg.se

Tagged as: 3 Comments
9Jul/07Off

En vintersäsong i Åre

Posted by Haank

Sedan en kort tid tillbaka har vi på redaktionen välkomnat nya livslevare, med deras bilder och ord – om hur livetsliv levs på bästa sätt. Det här är Andreas Gradins skildring om hur man bakar bröd, dricker tequila och samtidigt hinner med att tappa bort körkortet i skidbacken!

Här kommer en berättelse från en lite mer okänd livslevare, eller ska jag kallas för ”livswannabe” ? Det var i alla fall en dag i slutet av november då jag fick ett telefonsamtal från min gode vän Markus Hansson, som undrade om jag var intresserad av ett säsongsjobb i Åre. I det läget var det han som satt på tjänsten, men inte kunde fortsätta, då han ansåg att han inte fick tid över till att träna längdskidåkning.

Jag kände genast hur suget i kroppen blev större och större och två dagar senare så satt jag i bilen på väg till Åre för en arbetsintervju.

När jag sedan kom fram till Åre Bageri (stället där jag "kanske" skulle jobba) så hann jag i princip bara komma in genom dörren då chefens hustru kommer fram till mig och säger: ”Hej! Så du är den nya killen som ska jobba istället för Markus? Välkommen hit!”.

Jag står där som ett frågetecken och svarar genast med att jag först ska titta runt och se hur det verkar innan jag bestämmer mig för om jag vill ha jobbet eller inte.
Sagt och gjort, fyra sekunder senare stod jag där i bagarkläder och enligt chefen och hans hustru verkade jag vara anställd.

Markus skulle bara vara här i tre dagar till innan han skulle åka hem till Östersund, vilket innebar att jag bara hade några få dagar på mig att lära mig allt jag var tvungen att kunna (vilket var alldeles för mycket och inte kändes det lättare av att veta att ingen annan kunde med den här tjänsten heller!).

Alla som säsongsjobbade på bageriet blev som en stor familj, inte så konstigt i och för sig, när man såg varandra i princip hela tiden, ja, förutom när man sov (..ok, det kanske hände att man såg någon i personalen vid några sådana tillfällen också… men, schhh!)

Stämningen på bageriet var helt underbar. Det var fest fem dagar i veckan och alkoholisten i sig kom fram mer eller mindre, men vad gjorde det, det var ju bara över säsongen! Och Livetsliv…det har ju inget med hälsan att göra!?

När jag inte jobbade eller var bakis så var jag även ute i backarna och gjorde några tappra försök på att lära mig att stå på ett par skidor. Jag kan glatt meddela att jag även lämnade mitt bankomatkort och körkort på en av bergstopparna mellan Åre och björnen när jag och Nicklas (min rumskamrat) var ute och åkte offpist en dag.

Bland mycket tjafs med chefer, moln från vattenpipan och tonvis med tomflaskor med texten ”Carlsberg” så måste jag erkänna att hemkomsten från Åre har varit väldigt skön och nu såhär efteråt har jag kunnat känna lugnet i hela kroppen, efter fem månaders total sinnesförvirring.

Det har varit en rolig upplevelse för livet, med många nya vänner och minnen, men frågan är om man ska ge sig in på en säsong till framöver? Den som lever får se...

Självklart så bifogar jag några bilder som kan visa lite av upplevelsen jag har haft.

Hälsningar från Grr(adin), Ps. 3 liter tequila, det är MYCKET! (se bild)

20070328144.jpg 20070410227.jpg 20070328145.jpg
20070217030.jpg f.jpg
im000001.JPG 20070423257-2.jpg

Tagged as: 4 Comments
12Mar/07Off

Det årliga äventyret

Posted by Jonte

Plantlivet och planteringssäsongen 2006

Snart är det dags igen. På med planthandsken (alla utom Haank dvs, han planterar utan handske), av med tröjorna och ut i skogen till de stora hyggena. Svetten ska rinna och skiten under naglarna ska lagras. Vissa är inne på sitt tionde år i branschen. Tillsammans vet vi alla vad jobbet går ut på … inget annat än LIVETS LIV såklart.

Kolla filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=s3F_ltkwXyI

Först en tillbakablick på plantsäsongen 2006, så att alla ska förstå vad vi jobbar med, för att få ihop pengar till alla dessa äventyr och nöjen.

s.jpg

Nakenplantering en het söndag i juni

06:30 Ringer väckarklockan. Morgonen börjar som vanligt med en halvliter yoghurt med muesli och russin. Som alla andra dagar och så också denna dag hoppas man på att det ska bli en regnfri dag ute på hygget.

Med packade väskor sätter vi oss i plantbussen och sätter på hög jävla musik, det gäller ju att komma i form!! Plantlåtarna denna säsong var: Paris Hilton- Stars are blind, Snowpatrol – Open Your Eyes och Crematory – Tears of time. Plantexpressen styrs närmaste och snabbaste vägen in i skogen. Som tur är finns inga fartkameror i de daländska skogarna. Vi turas om att vara rallyförare.

Väl ute på hygget spills ingen tid. ”NU TRYCKER VI IGEN SKITEN”. Mp3-spelaren åker in i örat och korgarna packar vi för kung och fosterland, sen är det bara att jobba för LIVET!

12-06-06_2055.jpg 12-06-06_1537.jpg 12-06-06_1050.jpg 16-06-06_22571.jpg 16-06-06_1938.jpg

Lunchrasten är alltid lika fin och mysig- Då sällskapar vi alla och delar på en grötkorv (1kg eldorado från Lidl), två och två och njuter vi i ungefär åtta minuter. Några bestick eller tallrikar behövs inte, det räcker med att bita ett litet hål i varsin ände på plastkorven för att få i sig gröten snabbt. En gång glömde Micke (Madest) sin grötkorv (ibland har vi även halvkilos korvar). Den dagen fick han en fylld kondom istället, med tomtegröt, av Haank. That’s what friends are for!

Väl tillbaka i Svabensverk, vilket var vår övernattningsplats, trötta och välmående och lite rikare, så börjar middagen lagas. Åtta personer, tre matlag och två pyttesmå spisplattor. Jo, man ska ha tålamod.

18-06-06_1305.jpg 18-06-06_1304.jpg 18-06-06_1122.jpg 18-06-06_1120.jpg 18-06-06_1117.jpg

De kalla dagarna med regn varevig sekund och blåst i nacken, vill man helst inte tänka på. Får man dessutom ett jävla stensprängt hygge där markberedarföraren troligtvis kört omkring med en promille i blodet, så känner man verkligen att man lever. Ryktena går att man får ett lifelivers-psyke av att plåga sig igenom skit. Finner man sig själv skrattandes en sådan dag, så är man förmodligen fast i skogsplanteringsbranschen…

17-06-06_2010.jpg 17-06-06_1524.jpg 20-06-06_0852.jpg 20-06-06_2208.jpg

Slutligen måste jag säga att skogsplanteringen inte bara handlar om att slita röven av sig, måndag till fredag (ibland även söndag), utan också frihetskänslan man får varje fredag eftermiddag, då man vet att man har en helgs äventyr, med boysen, framför sig. Grundtanken är ju att man ska kunna koppla bort jobbet då man är ledig för att kunna klara av det.

20-06-06_1432.jpg 20-06-06_1430.jpg 20-06-06_2207.jpg

Känslan av att ha planterat klart för säsongen är obeskrivlig, precis som så många andra känslor. Det måste upplevas för att kännas.

Plant the planet! / Jonte

Tagged as: No Comments
3Mar/07Off

Meningar med livet

Posted by Jonas

Spontanitet borde vara varje människas bästa egenskap. För vad känns inte bättre än när något plötsligt bara händer? Livet ska vara improviserat, instinktivt och oväntat. Utan spänningen försvinner överraskningarna.

Så det hela tog vid någonstans mittemellan ett brustet hjärtats höst och de allt varmare vinternätterna hemmavid. Min luft kändes tung och mitt liv var allt annat än spännande. Jag var inne i mitt livs tyngsta transportsträcka i jakt på uppenbarelser. Vars var mina tecken? Ge mig något, någon och det nu! Plötsligt händer det, där kommer han gående med livets leende på den gata vi alltför många gånger halsat kvällens sista system-öl för en billigare kväll på krogen. Lappvantarna fanns inte, istället spöregn men det är oväsentligt för stunden. Han kom gående och han gjorde det bra. Han hade hunger i blicken och han ville leva. Jag kallar honom min bättre hälft, andra kallar honom livets Henrik. Det ni nu ska få höra är uppenbarelser och spontanitet.

Regnet tvingar in oss i gallerian, gör-det-själv-chokladen tvingar oss bort från fiket och rulltrappan upp går ju inte ner så av en händelse hamnar vi i butiken som ägs av Henriks far. Förvisso ett obligatorisk besök när man vistas i gallerian men med den stora skillnaden att dagen till ära bjöd på en uppkopplad laptop. Vi behövde en sista-minuten härifrån. Ge oss något, vad som helst? Det ena leder ju till det andra och detta var inget undantag. Inom loppet av fem minuter hade vi utan större eftertanke betalat varsin flygstol till alpernas centrum och Österrikes hjärta, närmare bestämt staden Innsbruck. Spontaniteten och det oväntade hade återigen räddat mig från undergång och dödens död. Men vars hade jag varit idag om den söta flickan på caféet blandat chokladen bakom disken? Gud vet inte.

Som av en händelse träffade jag en 34-årig lärarinna född och uppvuxen i Innsbruck vid namnet Petra under min tid som backpacker i Sydamerika. Både hon och jag förstod att vi skulle ses igen när farvälet vid Bolivias gräns mot Chile var ett faktum. Men att det skulle ske i stil med "Like it or not, but we accidently booked a flight the 6th of january to Innsbruck. We hope you pick us up? /Jonas" var mer oväntat. Tur att Petra lever både improviserat, instinktivt och oväntat. Hon är en livslevare precis som oss och tog emot oss med öppna armar och damn, det blev en time of our lifes!

Att det nu var lika dålig säsong som den förra var bra spelar ingen som helst roll. Solen sken på de mäktiga alptopparna och allt man kunde göra var att skratta med livet. Många bäckar små blir till en stor å och därför kan jag inte summera allt liv som levdes. Men jag kan berätta en sak.

Det var tidig rage-måndag och jag och Herr Henrik hade långt och länge hägrat en topp. Vi hade fem dagar innan misslyckats fatalt med expeditionen. Väl värt att nämna var att båda då tagit på sig dagens baksmälla. Det krävdes helt enkelt en nykter rage-måndag för bravader som dessa. Så med varsin apelsin, en 100-grams chokladkaka, två maximgel och en vattenflaska i väskan lämnade vi Petras lägenhet bakom oss med Rage against the machine skrikandes i örat. Finns det något bättre än detta frihetspolitiska budskap på en måndagmorgon? Känslan av odödlighet smög sig på. Adrenalinet pumpade genom kroppen. Det var en känsla vi kände igen och som vi välkomnade. Vi var där vi var för att vi ville vara där. Långt och länge slingrade sig vägarna uppför men ingen backe var brant nog för våra bättre begagnade city-bikes. När snön väl tog övertaget fortsatte vi till fots. Den vertikala vandringen gav syra, men det ignorerades. Istället sträckte vi händerna och skrek "they say jump, you say how high"! Vi skulle upp om det så blev våran död.

En bild säger mer än tusen ord.

bild-03822.jpg

bild-0521.jpg

bild-0951.jpg

bild-0691.jpg

bild-0931.jpg

bild-0581.jpg

bild-0481.jpg

climb1.jpg

bild-0911.jpg

bild-0801.jpg

bild-0751.jpg

bild-0531.jpg

bild-0631.jpg

Pure happiness. / Jonas

Tagged as: No Comments