lifelivers.com
24Mar/12Off

Tears of time

Posted by david

Arbetslös. Sinande bankkonton. Tillsynes utan framtidsutsikter. Hopplös. Fet. Ful. Och otacksam... känner du? Inte?

Livet som suger sig in i märgen, nej, suger ur märgen och det enda som finns att se fram emot är ett besök hos naprapaten för att trycka till några kotor som varit på sned sedan jägarmarschen år 2000.

Men så, helt plötsligt. En tussilago vid väggen.

Det finns dom (ursäkta att jag använder talspråk) som alltid måste ha framtidsutsikter. Som inte kan tänka en tanke som inte handlar om; huruvida det finns hopp eller inte? hur mycket dom väger? huruvida dom är snygga eller inte? Och om dom är tacksamma för det livet ger? och vad dom ska göra i morgon? nästa vecka? nästa semester? klockan 10 den 14 maj? PUNKT. 

Och det finns dom (kanske samma personer) som inte kan göra annat än tänka på det som hände igår, förra veckan, förra månaden, förra året och förr i livet.

"Minns du den gång vi gjorde det där tillsammans med en tredje?"

Och visst. Vi måste ha en historia. Får aldrig glömma det vi har med oss. Det som gjort oss till dom vi är. Och vi får aldrig förlora förmågan att berätta om det, av hur många anledningar som helst. (Allas vår historia och våra minnens betydelse, får vi gå in på någon annan gång.)  

Men. Jag har alltid haft svårt för att titta på bilder.

Förr, då vi hade fotoalbum, infann sig en obehaglig känsla över det som varit. Och nu i digitala format kan jag ta en jävla massa bilder, men jag tittar aldrig på dom. Det kan vara en bild, för ett jobb som redigerats, fixats till,  laddats upp för en webb och sen klick: publicera. Men när den väl är publicerad, var det igår. Så är det med alla bilder för mig. Också med den från Cowboyfesten uppe hos Punk i Luleå.

Jag har väldigt svårt för nostalgi. Och jag har lika svårt för morgondagen. Har du fest så kan du ge dig fan på att jag går hem sist. För imorgon, när jag ska upp och göra frukost till Lifeliverleif och Lifeliverlena, är inte idag. Det-är-inte-NU. Och den dag vi lever är nu, i resten av våra liv. På den punkten är för mig en Lifeliver ett barn: HÄR och NU. Alltid.

Så när jag nu sätter på  Tears of Time, är det inte av nostalgi över den tid som flytt, efter Punk Nyströms rockskiva på högsta volym i plantbussen med Jonathan Karlsson framför ratten i bredställ efter någon grusväg i Dalarna... det är: Call of the wind fades away in your dreams, här och nu.

/D

16Jul/10Off

Skabbfest 2010

Posted by André

I början av Juli var en lifeliver med under den årliga skabbfesten, även känd som St. Olavsloppet. Nedan följer ett axplock av bilder från evenemanget.
Klicka på "Read more" för att se bilderna.

22May/10Off

Livsnjutning.

Posted by Nicklas

Att kliva upp klockan 09:30 och inse att det är 15grader varmt i skuggan. Att gå ut och klippa gräset iförd endast shorts. Att känna doften av köttets marinad varje gång man öppnar kylskåpet. Och datumet är 22/5. Det kallar jag livsnjutning.

Live the LifeLife! / Nicklas

Tagged as: , 1 Comment
25Apr/10Off

Nu har det hänt!

Posted by Haank

Stället har återuppstått men i en ny skepnad, dock med lite färre medlemmar än på tiden då det begav sig på riktigt. Mellanbror Karlsson har flyttat in och ska bo här hos mig, Jessica och Lance (katten på bilden) i en månads tid innan han börjar sitt vuxenliv med jobb på ambulansen i ådalens pärla. Självklart valde vi att fira denna högtid med en halvliter herrjunga cider var toppade med några frusna euroshopper bär av första klass.

24Apr/10Off

Stefan Sundström – Alla ska i jorden

Posted by Haank

Blåser liv i en gammal tradition initierad av Mikael Karlsson för ett par år sedan, veckans låt! Kollar man igenom arkivet i denna kategori så hittar man låtar skrivna och spelade av personer som verkligen vet vad de gör och hur man berör. Sent här på lördag kväll så kommer då veckans bidrag från Stefan Sundströms senaste platta. En låt som jag vet att både jag och M. Karlsson nynnat på de senaste veckorna.

Varsågod, Stefan Sundström - Alla ska i jorden

5Feb/10Off

lappsjukan

Posted by Jonte

ja så sitter man på sitt rum, å så sitter man på sitt rum... Jag känner att lappsjukan varit hit och vänt några gånger! hur vet man när man har släppt in den innanför dörren? Studentkorridor verkar inte vara lika trevligt som förr i tiden... De va bättre förr som man säger när man vill klaga! Nu vill jag ju inte klaga, men måste bara säga att efter att ha varit bosatt på stället så är korridor inte ens i närheten av hur trivsamt, ödmjukt och underhållande som där. Människan är ett flockdjur och när jag blir stor...! Då ska jag aldrig bygga trånga studentrum utan kök :) Haha Då blir det bara kollektiv !

Lappsjuka kan sägas vara ett tillstånd som människor kan komma i när man vistats i en öde trakt under längre tid och på grund av detta blivit nedstämda, delvis på grund av brist på social kontakt.

Gunnar Brobergs "Lappkaravaner på villovägar" -om uppvisandet av samer i Europa under 1800- och 1900-talet", beskrivs lappsjuka som den hemlängtan många samer upplevde i samband med att vara hemifrån.

Tagged as: 2 Comments