Yay! Finally we are here, Santa Teresa in Rio de Janeiro. After a long trip and a lost passport (I will tell you more about the actual trip later) we arrived here at Saturday night. The weather is nice, about 26 centigrades and a clear sky… a bit better than in Sweden i suppose
The days pass by really fast, there is stuff to do all the time and the people are open and nice. Last night the Brazilian group had their Intercultural Evening, meaning they showed off some really cool Brazilian dancing, handed out Capirinhas and taught us about their way of life.
Today we went to one of the Farvelhas, which was really interesting too see from the inside, we also went to Spectaculo, a school for kids who wants to learn about acting, photography, filming and graphic design amongst other things. Unfortunately i cant show you any pictures yet, but I hope to be able to upload some later on.
Mount Kinabalu, eller gunung Kinabalu som man säger i Malaysia, tillhör med sina 4095 m ö h Sydostasiens högsta berg. Berget står majestätiskt beläget i Kinabalu National Park som finns med i UNESCO:s världsarvslista och dit jag begav mig efter tre veckors vistelse på Borneo.
Några få timmar med buss bort från storstaden Kota Kinabalus genomträngande hetta, skrikande taxi chaufförer, marknader med alla sina tusentals människor, färger, smaker och glittrande smycken, var jag framme i en helt annan värld och en ny kontrast.
Jag steg ur bussen och andades in den friska och svalkande bergsluften. Temperaturen hade avtagit med minst 10C och jag var omringad av frodande grönska och slående vackra bergsvyer. Tillsammans med mina lärare och kurskompisar inkvarterades vi på ett vandrarhem där vi skulle övernatta och samla på oss krafter innan den stora dagen då vandringen mot toppen skulle ta sin början. Det blev dock en hård natt för min del med endast två timmars sömn då jag höll på att skaka tänder av kyla de resterande timmarna och förstod inte riktigt att natten uppe på 1600 m ö h på Borneo motsvarade den svenska sommarnatten. Det blev en tidig morgon, kl 8.00 skulle vi alla vara påklädda, färdigpackade och ha mat i magen. Vi packades in i två minibussar och satte kurs mot Mesilau, en plats belägen 2000 m ö h där vandringen skulle starta. Read the rest of this entry »
Tiden tycks gå väldigt snabbt så här på våren. Solen och värmen får som livet att vakna och sätta fart. Vilken helg det har varit på tal om sol förresten, helt grymt. Hoppas bara att det här inte var sommarens bästa dagar utan bara en försmak om vad som komma skall.
Just nu sitter jag och skriver terminens sista uppgift innan jag är klar med min egen skola för i år. Tror faktiskt att det går ganska bra, tangenterna verkar vara ganska överens med tanken. Tur det, för som vanligt börjar man ju precis innan det ska vara klart.
En annan sak som händer idag är att plantsäsongen drar igång… och än en gång så sitter man på jordgubbsbänken. Får jag chansen så lovar jag att komma och gästspela på hygget! Så hör ni något som klickar väldigt frekvent så vet ni att det är haank..
Det här är också sista veckan innan det blir sommarlov på gymnasiet, håller sista riktiga lektionen imorgon och sen är det mest bara olika studentupptåg kvar. Uppriktigt sagt så ska det bli skönt att ha en färre boll i luften.
Nu känner jag mig också rätt så bra återhämtad från senaste racet i Karlstad och har redan börjat se framemot nästa tävling. Och det är ju inget mindre än Monstret själv, Explore Sweden MONSTER. Hundramil non-stop med Björkroth och två nya hårdingar. Kommer garanterat att bli hel vilt. Inte gör det saken sämre att monstertävlingen kommer att ha en hel del spektakel i hemmaskogarna, och där kan till och med jag orientera!
Posten kom precis och med den kom en CD-skiva med bilder som Anders Burman tagit på oss under Nordiska Mästerskapen i multisport. Så nu bjuds det på lite schysst bilder! Tack till Burman.
När jag kollar på bilderna så känns livet som en baggis. Kanske lite av den känslan som också är en av anledningarna till att långa tävlingar är så kul som de faktiskt är…
Tjenare!
Bloggandet går inte så bra då jag sällan har tillgång till internet men eventuellt kommer det någon eller något fler inlägg.
Glömde så klart också kabeln till kameran så det blir inga bilder.
En kort summering av första dygnets tävlande.
Inför TA1 så var Iksu Lag 1 med Henke, Kristin, Simon och peter lag 4 eller 5 följt av en hel hop med lag som lämnade TA1 samtidigt. I början flöt paddlingen på bra och laget var uppe på en 4:e plats som bäst men sedan kom problemen. Kristin gick runt minst 3 ggr. Henke, Peter, Simon minst 1 ggr vardera. Kristin fick även problem med rodret som ville styra rakt ut i vättern istället för in mot land :). Följande ö orientering med luftmadrass gick bra och de låg fortfarande kvar som lag 8. Citat från Kristin “Jag skulle hellre paddla luftmadrass till TA2″ Kristin kände sig osäker i sin kajak.
Väl framme på TA2 i Kristinehamn hade Kristin gått runt ytterligare 3 ggr (minst). och även några ggr bland killarna. Henke Surfski liknade mer än ubåt när han kom in till TA2. Han tyckte att den gick trögt och när jag sedan skulle lyfta upp den var den minst 4 ggr så tung, större delen av skrovet var fyllt med vatten orsakat av ett litet hål i skrovet. Som förmodligen var resultaten av en krock med Kristin på vattnet.
Efter lite bullens pilsner korv och mer energi så var det fullt fart på kommande cykelsträcka. Laget hämtade in hela 4 placeringar och kom in på TA3 ca 04.30.
På efterföljande trekking, via ferrata, ytterliggare 45 km cykel, 15 km inlines och nu på 35 km paddling så är laget forfarande på 4:e plats. Men tät efter uselt paddlande norrmän och något bättre finnar Så innan mörkret faller är det inte omöjligt att de ligger på pallplats.
Summa sumarum är laget på gott mod och har bra fart. De har endast sovit 5 min och finnarna och norrmänen är de enda av topplagen som sovit 1 h resp. ca 30 min.
I onsdags kväll var det full fart på Ön i Umeå. Scott Cole styrde upp en riktigt bra bana som föll alla utmanare i smaken. Träningstävlingen inleddes med Inlines på perfekt asfalt. Därefter blev det växling till paddling i Umeälven som följdes av både MTB och löpning.
1949 grävdes en gravhög i Holm, Sollefteå. I rapporten beskrevs det som hittades som:
“0,6 liter brända ben, 389 gram varav 32,8 % kunnat artbestämmas”
Det var nog inte så han/hon tänkte bli ihågkommen i historien.
Gå ut och sätt ditt eget avtryck i historien nu. =)
Så innan mörkret faller är det inte omöjligt att de ligger på pallplats.