En merupplevelse för merupplevelse

I lördags hände något som fick oss att inse att vi har det oförskämt bra. Det var Stefan som hade fått i uppdrag av föreningen “Unga synskadade norr” att ordna en dag med klättring och paddling, för ja just blinda eller knappt seende personer.

David som var kontaktperson för föreningen försäkrade Stefan upprepade gånger om att alla i gruppen var fullt kapabla till att genomföra alla sorters äventyr. De hade bland annat varit och forspaddlat nyligen. Men det var fortfarande med en viss tveksamhet som vi väntade på gänget ute i Vännäs.

-Kanske har de utvecklat alla andra sinnen så att de klarar sig lika bra som oss fullt seende? Eller så är de bara helt galna? Eller så går det här åt h-vete? Spänningen steg ytterliggare när bussen med tjugotalet synskadade gled in på parkeringsfickan vid Starberget. Vädret var inte alls vad SMHI hade sagt, kanske har det att göra med finanskrisen..

Av säkerhetskäl och pga det blöta vädret bestämmer vi oss direkt för att slopa klättringen och istället satsa på att alla får sig en paddeltur. Stefan kliver på bussen och får genast gruppens uppmärksamhet. Ingen har regnkläder, några har högklackat och de flesta har dessutom jeans och inget ombyte. Hmm, tveksamheten bland oss guider ökar, hur ska vi ro det här i land?

Framme i Pengsjö och paddelvattnet går Stefan igenom plan C med gruppen som vi upptäcker bestå av fler blinda än synskadade. Innerst inne hoppas vi nog på att det inte är så många som vill prova på att paddla och att vi får utveckla en plan D, men merparten räcker ivrigt upp handen på frågan om möjligheten till att prova på att paddla kajak…

Det sprider sig ett leende på gruppens ansikten som smittar av sig. Några av oss leder ner paddelentusiasterna till sjön och varnar för hala stenar medan resterande skyndsamt förbereder kajakerna för paddling. Hinner tänka “nu blir det åka av” när en efter en skickas ut på vattnet..

Försöker ljudligt förklara hur man paddlar och dessutom hålla de precis vattenburna från att paddla rakt ut i sjön. Att upprepande utbrista paddla efter kanten och peka med hela handen funkar som inte i det här sammanhanget..

Nu är vi fler guider i vattnet och det börjar kännas lite säkrare. Ser hur en i gruppen sitter fast i vassen. Det är David, han sitter skönt och bekymmerslöst tillbakalutad i kajaken när jag kommer fram. Hur går det ropar jag varpå han svarar att det går jätte bra! Hjälper han ur vassen och paddlar tätt intill, försöker styra han in mot kanten samtidigt som jag försiktigt frågar hur mycket han ser…Näe jag är hel-blind svarar David och ler finurligt.

En av killarna, Rickard, har en amputerad arm och har dessutom glömt protesen hemma. Han frågar snällt om någon har eltejp så han kan få fast paddeln. Förstummad och tagen av allt som händer ser vi hur Rickard kryssar runt på Pengsjön.

Helt utan spärrar kommer så gänget upp ur vattnet, endast lite blöta till vår lättnad. Flera har fått blodad tand och vill paddla mer. Stefan ordnar en lyxig vildmarkslunch och kokkaffet blir klart samtidigt som SMHI får rätt, solen uppenbarar sig och nu är det inte ett moln på himlen. Gruppen pratar i mun på varandra och verkar oantastligt nöjda med livet.

Flera tycker nu att det borde gå att klättra och efter beviset på viljan och jävlaranammat är det nu med ostoppbara och ofattbara leenden som vi vinkar iväg Micke och Jocke tillsammans med fem synskadade, varav en med en neurogen sjukdom som det gör ont bara man tar på, och en annan med en “stump” till arm..

Kvar står vi och petar upp hakorna på varandra.

Ingenting är omöjligt och gränser skapar vi själva finns det nu bevis på, här på klätterleden Dumbo.

När vi håller på att packa ihop frågar jag en tjej i gruppen vad de ska göra ikväll, utan att riktigt se mig i ögonen svarar hon glatt att de ska gå på bio. Fantastiskt tänker jag utan att säga det medan resten av gänget börjar prata om filmen de ska se.

7 replies on “En merupplevelse för merupplevelse”

JEZ says:

2008-10-16 at 13:36

Wow. Den där dagen verkar ha varit något alldeles extra. Snacka om perspektiv på livet! Jag säger som Mikael Läsksson sa, jag ska aldrig mer gnälla(högt)! En sån där upplevelse skulle vi alla ha med jämna mellanrum!
Haank says:

2008-10-16 at 17:34

ja det var grymt! En merupplevelse för merupplevelse som den där Mikael läsksson Karlsson sa när han kom ner från klätterberget!
André says:

2008-10-17 at 12:49

häftigt. de tar ju för sig mer än man kan tro. var hela ställets innevånare med på det hela? och vart i hela världen kommer läsksson från?
Mikael Läsksson says:

2008-10-17 at 15:50

Inte en enda gång under dagen var det någon som reflekterade över att “jag klarar inte detta, jag är ju blind”. Tvärtom! Människor som varit så sugna på att testa nya saker har jag nog aldrig varit med om. Själv börjar man gnälla vid minsta motgång och tycker ofta att problemet ligger hos andra. det gör det inte. det handlar om ens egna inställning och efter i lördags har jag en helt ändrat min. Saker och ting blir vad man själv gör dom till!!

(Läsksson är tydligen mitt efternamna enligt sony-ericssons stavningsprogram.)
Malin says:

2008-10-17 at 19:04

Otroligt! thats it..
Ida och Sofie says:

2008-10-19 at 23:10

Att læsa om detta æventyr var den roligaste underhållning vi tagit del av på hela helgen. TACK før en næstintill ostoppbar skrattattack!!
/Två hårt arbetande sjukskøterskor i Norge
Nicklas says:

2008-10-24 at 21:55

Det är förbannat härligt att träffa funktionshindrade människor som verkligen tar för sig av livet. Jobbar nu på en avdelning för akut stroke och det är en salig blandning människor jag träffar på, en del blir man riktigt häpen över när man får höra deras historier om vad de gör på fritiden. När jag var och vickade på primärvården var jag hos en herre i de övre 80 som berättade att han minsann tog trapporna upp varje dag… nämnas bör att han nästan inte har någon känsel i vänstra benet och bor på sjunde våningen.

Comments are closed.

Share this:

7 replies on “En merupplevelse för merupplevelse”