Dagens äventyr blev precis som planerat en liten exkurision till le Grand Montet. Efter en inte farligt lång tur i en halvtom skidbuss kom vi fram och blev informerade om att stolliften upp från dalen var trasig. Allt som stod till buds var då kabinbanan. Där var det folk. Mycket folk! Efter uppskattningsvis 15 minuter kom vi fram till en skylt. På den stod det ”härifrån till liften 20 minuter”. Kul, grattis! Väl uppe på högzonen kastar vi oss in i Bouchardgondolen som leder upp på 2700 meters höjd. Som vanligt är det ingen liftkö alls förutom första liften, något som har gällt alla dagar vi har åkt. Kanske beror det på att det är mitt i veckan och inget särskilt lov. Trevlig är det iallafall. Det är få saker jag tycker så illa om som att slösa liv på att köa.
Vädret är helt okay även idag men mestadels blå himmel och några tunnare moln. På gott och ont ligger dock Grand Montets nedfarter på skuggsidan av berget. Det är ingen sol alls och snön är betydligt kallare än i de andra systemen vi har testat. Positivt att slippa slasksnö senare på dagen men negativt meed riktigt hård och isiga backar. Jag har för mig att mina stålkanter slipades när jag köpte skidorna i le Deux Alps för ungefär sju år sedan. Det har inte blivit väldigt mycket åkning sedan dess, men en del har det faktiskt blivit. Numera har jag knappt stålkanter. Känner direkt att jag inte vågar trycka på och hålla en brant linje då skidorna släpper väldigt lätt. Vi väljer en lång röd backe ner mot kabinbanan i början av högzonen. Hade den varit välpistad och någorlunda varm hade det varit en ren njutning. Pisten är brant, lång och bred. Nu är det nästan inte ens särskilt kul. Vi testar en i mängden av stollifter när vi har tagit oss ner och kör sedan en annan röd pist på lite lägre höjd. Betydligt bättre backe som är mindre isig och mer välpreparerad. Riktigt lång och fin den också. Det känns tyvärr ändå obehagligt att trycka ifrån där det blir brantare. Nere igen väljer vi att ta kabinen upp på toppen av Grand Montet. 3300 meter över havet bjuder berget på en mestadels opreparerad pist ned från en glaciär. Efter att ha tagit lite bilder vid toppen av liften konstaterar vi att le Aguille du Midi inte är särskilt långt ovanför oss till höger. Luften känns tunn och en lång brant trappa ned till backens början inleder strapatsen.
Har det snöat en hel natt ska det här vara en av Chamonix absoluta höjdpunkter. Nu är detta inte fallet. Brantare än så här har vi inte stött på under resan. Ett oåkbart stup av is följs upp av en lika oåkbar puckelpist med diabolisk lutning. Men vyerna är mäktiga. Utsikten är bland det bästa vi har sett. Det är även rätt spännande. Som jag brukar säga, ”ner kommer man ju alltid”. När vi äntligen kommer ner på farbar pist igen består mina ben av sönderkokt spaghetti. Även min följeslagare, mer känd som stålkvinnan, menar att nu kändes det faktiskt ”lite i benen”. För första gången. Vi dånar vidare nedför den nu mycket roligare backen. För att få ut den totala åkupplevelsen så fräser vi vidare ner i skogsområdet efter att ha passerat den nedre kabinbanans toppstation. En skylt varnar för konstsnö. Den överdriver. Backen ner mot byn i dalen är det klart bästa åket den här dagen på Grand Montet. Backen är hård och brant utan att vara isig eller pucklig. Trots smärtande lårmuskler går det riktigt fort för oss båda och är en härlig upplevelse. När vi med en stoppsladd anländer till dalen har vi avverkat ett åk på 5,5 km med en fallhöjd på 2100 meter. Det ställer ju Bräntberget i skamvrån så att säga 😉 Förmodligen det längsta här utöver att åka hela Vallee Blanche med skogspartiet ner, men vet inte hur ofta man gör det. Troligen en av de längre nedfarterna i världen man kan nå med lift. Läckert!
Vi kör ett gäng åk till i olika backar och testar det mesta som det stora berget har att erbjuda. Liftarna är jättebra med bekväma stolliftar, kabinbanor och en gondol. Backarna är… Sådär. Iallafall i de snö och väderförhållanden vi har idag. Många är stora, breda och branta men med för dåligt underlag för oss med vår skicklighetsnivå och utrustning. Eftersom förväntningarna var väldigt stora är det svårt att inte vara en liten smula besviken. Brevent-Flegere, som vi utforskade i måndags, har också väldigt bra pister och mycket bättre snö än Grand Montet. I alla fall på förmiddagarna innan det är för uppåkt.
Nöjda med dagen sätter vi oss på skidbussen hem, total tid i backen var nog inte mer än tre timmar. Ändå känns det lagom. Benen är slut och imorgon väntar en heldagsutflykt till Courmayeur på italienska sidan av Mt Blanc. En rejäl lunch och en powernap på 1,5 timme följer på återkomsten till Cham.
Nu på kvällen har vi funnit vad jag tror är det stället där Johan har käkat ”hammburgermackor”. Midnight Express. En grillad panini lika stor som en Superkebabrulle från Lovelys i Umeå för 40 spänn! Hur mycket annat gott som helst med. Bara riktigt smaskig mat till en billig peng. Vi smyger in på ett riktigt glassigt franskt konditori på vägen hem och handlar choklad och bakelser. Är det semester så är det! Nu ligger vi och flåsar på hotellrummet med överfyllda magar. Efter lunchens kingsize bacon & cheese burger tryckte jag middagspaninin på pin kiv samt wienerbröd och bakelse på ren djävulskap. Ute vräker snön ner och imorgon utlovas strålande sol. Vi är sjukt bortskämda med vädret på resan!
Bättre en rejäl macka i handen än dyr mat på krogen!
Vad mycket snack om skidåkning!!!!!! Mera After- ski redovisning!!!! Är det nå´t barhäng i backarna????
Alltså vi har orkat sitta i baren under en halv afterski omgång och då konsumerat 1 liten flaska var… 🙂 Vi kör så hårt i backen så vi sover nästan alltid bort afterskin och sen är vi sega på kvällen också, somnar vid tiosnåret. Dock är det ett djävulsk ös i hotellbaren men vi är för trötta för att delta 🙂