18 Jan 2010, 9:23pm
Jens:
by

5 comments

En livslevare på besök i Cham – Tredje dagen

Vår andra skiddag inleds med den redan obligatoriska ”ät-tills-du-knappt-kan-stå” -frukosten. Sen är vi snabbt på väg bort mot Breventsystemets liftar igen. Vädret är strålande, klarblå himmel och 2 minus! Då Grand Montet ligger på skuggsidan beslöt vi oss för att testa vad Brevent-Flegere kan bjuda på då hela systemet är öppet istället. Där är det nämligen sol hela dagen lång. Tyvärr har vi varit så entusiastiska att vi kommer fram till liften ungefär 20 minuter innan den öppnar. En brutal kö finns redan där av alla människor som vet att det är fullt av orörd snö uppe på topparna. En tråkig väntan samt en packad gondol senare står vi uppe på berget och njuter av en helt fantastisk utsikt! Det är så här jag är van de franska alperna! Dock slår utsikten här i Chamonix allt jag någonsin sett tidigare. Det är högre, spetsigare, mer snö och mer berg! Vi tar oss snabbt bort till en av de liftar som var stängda igår, Cornu, och upp på 2414 meters höjd. Väl uppe är det högalpint så det sjunger om det, väldigt stora ytor med gnistrande vit orörd snö och riktigt långa sköna nypistade backar ner mot dalen. Vi åker några riktigt härliga åk som överträffar allt från gårdagen med hästlängder. Sedan beger vi oss mot kabinförbindelsen till Flegere.

Backarna i den här delen av det sammanhängande Brevent-Flegere systemet känns ännu längre och lite vildare än de vi åkte i från början. Snabba effektiva 6-stolsliftar krossar alla försök till köbildning och enda gången vi upplevde trängsel var precis i början av dagen. Vi tar oss upp med Flegeres högst belägna lift och bjuds på en riktigt mäktig syn. Över oss hänger massiva bergstoppar täckta med snö och nedanför är det hur mycket offpist som helst med orörd nysnö. Många entusiaster vandrar med skidorna på ryggen för att ta sig ännu högre upp. Vi nöjer oss med att följa den svarrta pisten ned och bjuds på den längsta backen hitills. Solen bränner på bra och det är en fröjd att fräsa ned för pisten. Väl nere vid Flegeres 6-stolslift lunchar vi i solen (baguette, vad annars?) för under 5 Euro. En gigantisk räddningshund lufsar runt och håller koll på att ingen tappar någon mat i snön. Efter lunch och lite mer åkning återvänder vi till Brevent och tar kabinbanan upp till skidsystemets högsta punkt, en panoramarestaurang på 2525 meters höjd. Här är utsikten helt galen, luften känns ganska tunn också. Jag fotar, filmar och njuter. Den svarta pisten ner från berget, Charles Bozon, går mellan små toppar och hängdrivor i en riktigt läcker högalpin miljö. Pisten är relativt sönderkörd nu på eftermiddagen men det blir ändå riktigt härlig åkning ner till Breventgondolen. Vid det här laget skriker mina ben av mjölksyra och kroppen efter vätska. Vi beslutar att nöja oss för dagen och väldigt nöjda tar vi gondolen ner igen. Fittorvars obligatoriska backe följer och med trötta ben ramlar vi in på hotell Gustavia. En 1,5 timmes powernap, ett besök på donken och en rejäl chipspåse senare har jag lyckats färdigställa och skicka in hemtentan för kursen i beteendevetenskap. En underbar skiddag är slut och imorgon siktar vi på att kolla in Aguille du Midi om vädret tillåter.

Born to ski, forced to work!