Det tar aldrig slut!

När jag skriver detta så har jag inte vetat vad det varit för veckodag på ett halvår… Det är först nu efter två veckor i Sverige som jag börjar få koll igen. Det slår mig hur fångade människor är i veckoruset. Jag tittar på min Aqua klocka och ser att det är torsdag den 12 april. Klocka inhandlade jag i Rio for ett halvår sedan, oj vad länge sedan och avlägset det känns en regnig och kall vårdag i Umeå. Aquan har hjälp mig att hålla koll på livetstid, för den har inte lämnat min arm sedan köpet. Men nu behöver jag inte hjälp längre, det fixar alla andra så bra. Och föresten så funkar klockan inget vidare längre, det är den 15 maj; har klockan någonsin gått rätt? Känns inte som det spelar någon roll.

Det är konstigt, när man gör något skoj så bara springer tiden sin väg, när man har tråkigt verkar den bara stå stilla. Eller som vi säger i skogen: – En dag är en hel jävla dag!

Alla som börjat jobba en måndag vet hur långt det kan kännas till fredag, men när fredagen kommer så är det underbart, livetsfredag! Nu har jag levt livetsliv i ett halvår, har i flipflopps, shorts och bar överkropp kört runt Sydamerika i en Rosabuss vid namn Bull.  Det har varit fantastiskt roligt, men jag måste ärligt säga, att jag saknar de där långa fredagarna när man tack vare hederligt kroppsarbete gjort sig förtjänt av en kall öl med sina bästa vänner!

Därför åker Fantomen, Broz och Madest till Kanada i sommar för att plantera skog! Vi kommer nog att göra oss förtjänta av några kalla, men smakar de lika bra vid foten av klippigabergen med sällskap av grisslybjörnar?   

Madest – Vissa saker måste göras!

Lifelife/
Johan